Hello? Goodbye? You know you made us cry.
Nya tveksamma erbjudanden, sjukdom, ovilja.
Det är inte ok att ha skrivkramp eller musikpaus när man aldrig skapat något. Då har man aldrig gjort något. En tanke formuleras gärna. Sen när den ska ut blir det helt tyst och skammen sprider sig. Ni hade hoppats på något. Äntligen något av värde ur min mun.
De senaste dagarna har jag lekt lite med mitt nya midibord. Inget överdrivet roligt har kommit ut ännu. Det är ganska roligt men jag påminner mig hela tiden om hur jävla dålig jag är. Sjukt ändå va man slår på sig själv. Hade någon spelat som jag, som inte var jag hade jag hyllat den till skyarna. Men mig själv kan jag sparka i könet hur hårt som helst.
Jag såg precis en dokumentär, "Jesus camp" på video google. Ni kan hitta den där. Den kristna högern i USA är tydligen en sak till att vara rädd för. De vill ha "One nation under god" på vår jord. Homogeniseringen har börjat med hjärntvätt av barn.
Som om jag bryr mig egentligen, alla är lika stora idioter. Hela tiden är det samma sak. Jag blir uppjagad av någon orättvisa eller sjukhet i samhället. Börjar på en arg harrang, bara för att inse halvägs att hela skiten är meningslös ändå, och avslutar halvdant.
Hela motivationen till att detta upprör mig är för det går ut över oss som inte har en psyksjuk illusion om att gud talar till någon. Vi kanske får sätta våra liv till på grund av deras rädsla för att livet skulle vara meningslöst. Men lika omotiverad blir jag när jag åter igen tänker på hur besviken även ni gör mig. Hur besviken jag gör mig. Vi kan alla likagärna dö, som den sorgliga hög skit vi kollektivt är.
Det har vart en fin morgon idag. Solen arbetar sig flitigt in genom fönstret. Kylen är full med mat och jag är svinhungrig.
Min kompis Raskolnikov tipsade mig idag om bandet "Department of Eagles" som jag gillar redan på en gång. Lite som tsatsiki, smakar fräscht och ger en dålig andedräkt.
Efter ni eventuellt lyssnat klart på den skivan så kolla på den här underbara filmen "The Station Agent" som handlar om en dvärg som gillar tåg, men blir tvungen att lära sig gilla kompanjoner.
Hittade även en poet häromdan. Rod McKuen. För att ni ska få lite mersmak så klistrar jag in ett litet utdrag från prosa kallad "Desire" Skriven 1958
"I have no special bed. I give myself to those who offer love. Can it be wrong? Lonely rivers going to the sea give themselves to many brooks in passing. So it is with me. Lonely. Till someone says the magic word... Hello."
/Jonas
Det är inte ok att ha skrivkramp eller musikpaus när man aldrig skapat något. Då har man aldrig gjort något. En tanke formuleras gärna. Sen när den ska ut blir det helt tyst och skammen sprider sig. Ni hade hoppats på något. Äntligen något av värde ur min mun.
De senaste dagarna har jag lekt lite med mitt nya midibord. Inget överdrivet roligt har kommit ut ännu. Det är ganska roligt men jag påminner mig hela tiden om hur jävla dålig jag är. Sjukt ändå va man slår på sig själv. Hade någon spelat som jag, som inte var jag hade jag hyllat den till skyarna. Men mig själv kan jag sparka i könet hur hårt som helst.
Jag såg precis en dokumentär, "Jesus camp" på video google. Ni kan hitta den där. Den kristna högern i USA är tydligen en sak till att vara rädd för. De vill ha "One nation under god" på vår jord. Homogeniseringen har börjat med hjärntvätt av barn.
Som om jag bryr mig egentligen, alla är lika stora idioter. Hela tiden är det samma sak. Jag blir uppjagad av någon orättvisa eller sjukhet i samhället. Börjar på en arg harrang, bara för att inse halvägs att hela skiten är meningslös ändå, och avslutar halvdant.
Hela motivationen till att detta upprör mig är för det går ut över oss som inte har en psyksjuk illusion om att gud talar till någon. Vi kanske får sätta våra liv till på grund av deras rädsla för att livet skulle vara meningslöst. Men lika omotiverad blir jag när jag åter igen tänker på hur besviken även ni gör mig. Hur besviken jag gör mig. Vi kan alla likagärna dö, som den sorgliga hög skit vi kollektivt är.
Det har vart en fin morgon idag. Solen arbetar sig flitigt in genom fönstret. Kylen är full med mat och jag är svinhungrig.
Min kompis Raskolnikov tipsade mig idag om bandet "Department of Eagles" som jag gillar redan på en gång. Lite som tsatsiki, smakar fräscht och ger en dålig andedräkt.
Efter ni eventuellt lyssnat klart på den skivan så kolla på den här underbara filmen "The Station Agent" som handlar om en dvärg som gillar tåg, men blir tvungen att lära sig gilla kompanjoner.
Hittade även en poet häromdan. Rod McKuen. För att ni ska få lite mersmak så klistrar jag in ett litet utdrag från prosa kallad "Desire" Skriven 1958
"I have no special bed. I give myself to those who offer love. Can it be wrong? Lonely rivers going to the sea give themselves to many brooks in passing. So it is with me. Lonely. Till someone says the magic word... Hello."
/Jonas
Du och jag är inte OK
Senaste veckan har varit rent kaos. Jag är så arg att jag knappt kan tänka klart. Det hela började i fredags då jag fick reda på att föreståndaren för johns replokal vräkt dem och tagit beslag på min gitarr. När jag sen ringde honom, svarade han inte förrens i måndags. då bara för att säga att han tänkte lämna tillbaka den när john betalar för byte av lås. Jag försökte då få honom att förstå att jag inte har med det att göra alls och att han vänligen skulle återlämna min egendom. Och han fortsätter vägra i två dagar till. När han då inte svarar i telefon så gick jag till polisen och anmälde honom för 'egenmäktigt förfarande'.
Idag fick jag ett sms där det stog: "det ligger en gitar här i källaren, kan den va din?" jag svarade och bad honom säga en tid då jag kunde hämta den. men då fick jag inget svar.
Jag förstår verkligen inte hur man kan bete sig såhär. Jag är liksom ledsen genom hela kroppen. Jag orkar inte vara arg. Det är inte i min natur. Jag vill bara tycka om alla. När jag var 13 insåg jag att jag inte kunde hålla på med något fysiskt som största intresse och dröm. Så jag sparade alla mina pengar för att sen köpa en gitarr när jag var 15. Sen dess har musiken varit hela mitt liv och allt jag tänker på. Sen kommer någon och tar min kärlek ifrån mig. Det lämnar ett sånt tomrum i mitt bröst att jag inte kan beskriva det. Mamma försökte säga att det ju faktiskt bara var ett föremål. Men ni kanske förstår att det lika mycket är en symbol.
Mitt mål i livet är att sprida gemenskap och förståelse. Tjuvar och lögnare provar mitt tålamod. Jag hoppas allt det här löser sig. Och att han inte förgiftat mig med sin äckliga närvaro för alltid. Jag skulle bli så besviken om en så liten man fick förstöra mig.
/Jonas
Idag fick jag ett sms där det stog: "det ligger en gitar här i källaren, kan den va din?" jag svarade och bad honom säga en tid då jag kunde hämta den. men då fick jag inget svar.
Jag förstår verkligen inte hur man kan bete sig såhär. Jag är liksom ledsen genom hela kroppen. Jag orkar inte vara arg. Det är inte i min natur. Jag vill bara tycka om alla. När jag var 13 insåg jag att jag inte kunde hålla på med något fysiskt som största intresse och dröm. Så jag sparade alla mina pengar för att sen köpa en gitarr när jag var 15. Sen dess har musiken varit hela mitt liv och allt jag tänker på. Sen kommer någon och tar min kärlek ifrån mig. Det lämnar ett sånt tomrum i mitt bröst att jag inte kan beskriva det. Mamma försökte säga att det ju faktiskt bara var ett föremål. Men ni kanske förstår att det lika mycket är en symbol.
Mitt mål i livet är att sprida gemenskap och förståelse. Tjuvar och lögnare provar mitt tålamod. Jag hoppas allt det här löser sig. Och att han inte förgiftat mig med sin äckliga närvaro för alltid. Jag skulle bli så besviken om en så liten man fick förstöra mig.
/Jonas
när leka gömme spårar ur
kom hit nu din vårtklädda vampyr
vandalisera min karaktär
jag skiter i allt nu
allt vad jag är
det dyra som jag anförskaffat
är ett måln av frenesi
ingenting finns däri, å nej absolut ingenting
tro mig när jag ljuger
det är allt jag vill säga egentligen
för kan jag lura dig
så kan jag kanske lura mig med
det vore väl bra ändå
det är väl vad ni vill?
om jag aldrig varit oförstådd?
om allt jag sagt var just intill
ingen vill höra
ingen vill se
ingen vill känna
den pil
som stannat mig nu
/Jonas
vandalisera min karaktär
jag skiter i allt nu
allt vad jag är
det dyra som jag anförskaffat
är ett måln av frenesi
ingenting finns däri, å nej absolut ingenting
tro mig när jag ljuger
det är allt jag vill säga egentligen
för kan jag lura dig
så kan jag kanske lura mig med
det vore väl bra ändå
det är väl vad ni vill?
om jag aldrig varit oförstådd?
om allt jag sagt var just intill
ingen vill höra
ingen vill se
ingen vill känna
den pil
som stannat mig nu
/Jonas
I hagnesta hill bland de identiska husen
Nu börjar det ta slut på riktigt. Fyll Cafe Viskan några eftermiddagar till.
Ja, man märker nu hur hösten är på intåg. Barnen leker på bäckäng, folk tittar på tv istället för att umgås på kvällarna, det pratas om vita helger för vissa samtidigt som andra tar i som aldrig förr. De tappra som vägrar tappa taget samman med de som inte har kan släppa.
Grattis Trägårn som nu blivit borås enda 18-ställe. Vilken storstad vi bor i va...
På tal om tv så har jag ambitiöst nog, trots att jag inte har någon tv, sett de tre första idolavsnitten. Och jag önskar jag hade fler händer så jag kunde ge skiten fyra tummar ner. Hur tråkiga är folk egentligen? Så sitter folk och säger att juryn är för snäll... Är ni döva? Även de som kommer vidare till slutaudition har ju alla sugit. Ingen nyans, skitdålig time, naturlig rytm i rösten? Var är kvalitén? Måste väl ändå finnas folk som bara öser på?
Jag vet vad ni tänker nu och svaret är att jag är en sucker för auditions. Det pirrar i magen att se folk som är nervösa och söker bekräftelse.
/Jonas
Bloggar om samtiden
Ja, man märker nu hur hösten är på intåg. Barnen leker på bäckäng, folk tittar på tv istället för att umgås på kvällarna, det pratas om vita helger för vissa samtidigt som andra tar i som aldrig förr. De tappra som vägrar tappa taget samman med de som inte har kan släppa.
Grattis Trägårn som nu blivit borås enda 18-ställe. Vilken storstad vi bor i va...
På tal om tv så har jag ambitiöst nog, trots att jag inte har någon tv, sett de tre första idolavsnitten. Och jag önskar jag hade fler händer så jag kunde ge skiten fyra tummar ner. Hur tråkiga är folk egentligen? Så sitter folk och säger att juryn är för snäll... Är ni döva? Även de som kommer vidare till slutaudition har ju alla sugit. Ingen nyans, skitdålig time, naturlig rytm i rösten? Var är kvalitén? Måste väl ändå finnas folk som bara öser på?
Jag vet vad ni tänker nu och svaret är att jag är en sucker för auditions. Det pirrar i magen att se folk som är nervösa och söker bekräftelse.
/Jonas
Bloggar om samtiden
det postmoderna dilemmat
Benevolens och rättfärdighet. Att förlora sig själv. Stora tankar i ett litet utrymme. En enda strävan att skapa något viktigt. Något viktigt som kan förmedla benevolens och rättfärdighet.
Så präktigt att man spyr. Jag må vara benevolent, men jag har inte varit rättfärdig på länge. På så sätt har jag förlorat mig själv. Mig själv kanske blev något nytt. Men jag kan inte hjälpa att ana att neorosen föds i alla de svek man gjort av sig själv. Kanske även av svek andra gjort mot en.
Kemisk obalans, paranoia, depression, psykos, så många ord som ska hjälpa oss förstå varför vi gör som vi gör när vi inte gör som vi ska. Men varje gång vi rubricerar tankar som sjuka ifrågasätter vi fria viljan, och därmed ansvaret för våra handlingar. Något hela vårat samhälle är grundat på. Sviker man anvaret man har som människa blir man utkastad/inlåst. Det finns liksom inga obestridda bevis för att människan är en produkt av sin omgivning eller om den är en oberoende individ. Ska någon hållas ansvarig som individ eller ska alla hållas ansvariga som samhälle.
Jag är förvirrad. Allting känns så baserat på "loose facts". Någonstans i den här smörjan försöker jag hela tiden hitta anledningen till varför ingenting känns viktigt för mig längre. Och nu hatar jag mig själv för jag förolämpar hela världen genom att säga just det. Har ni förvandlat mig till vad jag är? Har jag gjort det? Har jag alltid varit som nu?
/Jonas
Kvasi-kunnig psykoanalytisk fysiker
Så präktigt att man spyr. Jag må vara benevolent, men jag har inte varit rättfärdig på länge. På så sätt har jag förlorat mig själv. Mig själv kanske blev något nytt. Men jag kan inte hjälpa att ana att neorosen föds i alla de svek man gjort av sig själv. Kanske även av svek andra gjort mot en.
Kemisk obalans, paranoia, depression, psykos, så många ord som ska hjälpa oss förstå varför vi gör som vi gör när vi inte gör som vi ska. Men varje gång vi rubricerar tankar som sjuka ifrågasätter vi fria viljan, och därmed ansvaret för våra handlingar. Något hela vårat samhälle är grundat på. Sviker man anvaret man har som människa blir man utkastad/inlåst. Det finns liksom inga obestridda bevis för att människan är en produkt av sin omgivning eller om den är en oberoende individ. Ska någon hållas ansvarig som individ eller ska alla hållas ansvariga som samhälle.
Jag är förvirrad. Allting känns så baserat på "loose facts". Någonstans i den här smörjan försöker jag hela tiden hitta anledningen till varför ingenting känns viktigt för mig längre. Och nu hatar jag mig själv för jag förolämpar hela världen genom att säga just det. Har ni förvandlat mig till vad jag är? Har jag gjort det? Har jag alltid varit som nu?
/Jonas
Kvasi-kunnig psykoanalytisk fysiker
...
Jag kan inte säga något.
/Jonas
/Jonas
Ett videoexempel av fans
Såhär kan fans tex se ut när de ska gå för att träffa andra fans. Sjukt bra cover här på The Cure's "If only tonight we could sleep" och det tycker även tjejerna och killarna med de stora håren verkar det som.
/Jonas
/Jonas
Att vara ett fan
Om man är ett fan måste man ha favoritlåtar. Man måste kunna hela texter utantill. Om ett annat fan frågar dig vilken som är din favorit så finns det bara ett, möjligtvis två acceptabla alternativ. Annars får du lätt möta en överlägsen blick eller kanske en verbal sågning av dig som människa. Det räcker aldrig att bara gilla produkten.
Riktiga fans går på en Q&A och frågar en frågar frågor som han tror att konstnären vill höra. En helt perfekt fråga hämtad från något fanet tror att bara han och konstnären förstår. Han går dit med en orealistisk förhoppning om att konstnären ska tycka att han är en ball person.
Fanet skriker efter en B-sida från tre skivor sen och hoppas inte så mycket på att bandet ska spela låten som att någon snygging runtomkring ska hajja till och ragga upp honom/henne. Då vet de båda att allt är rätt. Att de kan gå hem tillsammans och njuta av något som bara de två förstår.
Jag tycker alla de här punkterna kan vara ganska charmiga när de görs med glimten i ögat. Men oftast är det nog inte så. Det är klart människor som tycker om samma saker ska få komma samman. Men kan vi inte lämna elitismen, den överlägsna blicken till någon annan situation?
/Jonas
Riktiga fans går på en Q&A och frågar en frågar frågor som han tror att konstnären vill höra. En helt perfekt fråga hämtad från något fanet tror att bara han och konstnären förstår. Han går dit med en orealistisk förhoppning om att konstnären ska tycka att han är en ball person.
Fanet skriker efter en B-sida från tre skivor sen och hoppas inte så mycket på att bandet ska spela låten som att någon snygging runtomkring ska hajja till och ragga upp honom/henne. Då vet de båda att allt är rätt. Att de kan gå hem tillsammans och njuta av något som bara de två förstår.
Jag tycker alla de här punkterna kan vara ganska charmiga när de görs med glimten i ögat. Men oftast är det nog inte så. Det är klart människor som tycker om samma saker ska få komma samman. Men kan vi inte lämna elitismen, den överlägsna blicken till någon annan situation?
/Jonas
Autofokus urkopplat
Jo. Ni förstår att senaste tidens tjat om sömn beror på att jag ska börja ett nytt jobb i dagarna. Jag är ganska nervös eftersom det är mycket ansvar i det jobbet som jag inte är van vid att ha. Jag känner mig egentligen inte som en person som ska ha något ansvar annat än att leva upp till ansvarslös kanske. möh höhö... Så åter igen. 07.15 och fortfarande ingen sömn. Snart kommer den säkert dock, med sjuka drömmar om människor jag sen länge glömt existerar, som föreslår att jag ska göra konstiga saker med dem. Vad vill ni mig?
På ett helt annat ämne så får jag bistert erkänna att skriverierna här har drivit långt ifrån sitt grundfokus som är musik. Mycket på grund av att det just nu inte händer så mycket. Eller det händer jättemycket egentligen men inte i just detta bandet. Känns lite omotiverat att kasta upp hundra spotify-playlists och musiktips i varje inlägg när det inte kommer något original-material från oss.
John och Andrej har nog det fint på kreta. Men på torsdag tror jag det var, kommer de hem, brunbrända och solblekta, i ett vitlöksmåln och sand kvar i kalsongerna, redo att möta den påträngande kylan.
Tur att vi har filtar, kuddar, levande ljus, mysbelysning, böcker, filmer, skivor, gitarrer och längtan till nästa sommar.
/Jonas
Din mysfarbror i sensommarens sista dagar
På ett helt annat ämne så får jag bistert erkänna att skriverierna här har drivit långt ifrån sitt grundfokus som är musik. Mycket på grund av att det just nu inte händer så mycket. Eller det händer jättemycket egentligen men inte i just detta bandet. Känns lite omotiverat att kasta upp hundra spotify-playlists och musiktips i varje inlägg när det inte kommer något original-material från oss.
John och Andrej har nog det fint på kreta. Men på torsdag tror jag det var, kommer de hem, brunbrända och solblekta, i ett vitlöksmåln och sand kvar i kalsongerna, redo att möta den påträngande kylan.
Tur att vi har filtar, kuddar, levande ljus, mysbelysning, böcker, filmer, skivor, gitarrer och längtan till nästa sommar.
/Jonas
Din mysfarbror i sensommarens sista dagar
Ett förtydligande om rotorblad och vingar
Alla snackar om fjärilar. Ett fladder härodär formar en helt ny verklighet. Eller att allt spelar roll i den gudomliga till synes helt kaotiska planen. Men jag skulle vilja säga att helikoptrar är mycket ballare. På alla plan, hur man än ser på det.
Om en helikopter flugit förbi killen som skulle skriva kaos-teori så kanske achton kutcher hade vart med i filmen "the chopper effect" Förmodligen hade jag då gått och sett den på bio pga att den hade ett så ballt namn, allt hade sett annorlunda ut i mitt liv. Jag hade kunnat träffa någon där, satt ett popcorn i halsen. Vem vet?
Om en helikopter flugit förbi killen som skulle skriva kaos-teori så kanske achton kutcher hade vart med i filmen "the chopper effect" Förmodligen hade jag då gått och sett den på bio pga att den hade ett så ballt namn, allt hade sett annorlunda ut i mitt liv. Jag hade kunnat träffa någon där, satt ett popcorn i halsen. Vem vet?
Helikoptrar, helt klart ballare än fjärilar
Det är officiellt. Jag kan inte sova. Inte för fem öre. Det kanske varit ganska uppenbart för min omgivning länge, men jag känner att min enorma läsarbas behöver veta.
Det är många faktorer som spelar in. Först och främst en konstant framåtlutning i att människan naturligt i perioder av sysslolöshet har ett dygn som är 25 timmar långt. Sen för min egen del även onaturliga oroskänslor som gör att jag ligger och skakar med benen, vrider mig, vänder mig. Och nu även på senare tid att jag är så trött på mina tankar att jag hellre sätter på ett avsnitt arkiv-x till, spelar ett jävla dataspel eller bara vad fan som helst för att slippa lägga mig raklång i sängen och stirra i taket i 4 timmar innan jag somnar.
Så vad gör man åt det?
Sömnlösheten har fått mig att inte kunna tänka konstruktivt. Det går väl en dag till. Imorn kanske det blir bättre. Liksom aldeles av sig självt.
Det är många faktorer som spelar in. Först och främst en konstant framåtlutning i att människan naturligt i perioder av sysslolöshet har ett dygn som är 25 timmar långt. Sen för min egen del även onaturliga oroskänslor som gör att jag ligger och skakar med benen, vrider mig, vänder mig. Och nu även på senare tid att jag är så trött på mina tankar att jag hellre sätter på ett avsnitt arkiv-x till, spelar ett jävla dataspel eller bara vad fan som helst för att slippa lägga mig raklång i sängen och stirra i taket i 4 timmar innan jag somnar.
Så vad gör man åt det?
Sömnlösheten har fått mig att inte kunna tänka konstruktivt. Det går väl en dag till. Imorn kanske det blir bättre. Liksom aldeles av sig självt.
There, there
Om något händer någon som står dig nära. Något denne utsatt sig själv för. Om du då tycker det är jobbigt för dig och klandrar den klantige. Vem fan är du? Hur är naturen av din kärlek när du klandrar istället för att känna medlidande och förståelse.
Varje dag väljer vi. Vi följer en större vilja och naturliga impulser. Vi har styrkor, svagheter, vilja och ovilja.
Jag är förvirrad. Jag vet inte vart jag är på väg. Men när du klantar dig vet jag att du inte behöver min dömande blick eller besvikna ton. Det gör inget. Det är ok. Det kommer ordna sig.
/Jonas
Varje dag väljer vi. Vi följer en större vilja och naturliga impulser. Vi har styrkor, svagheter, vilja och ovilja.
Jag är förvirrad. Jag vet inte vart jag är på väg. Men när du klantar dig vet jag att du inte behöver min dömande blick eller besvikna ton. Det gör inget. Det är ok. Det kommer ordna sig.
/Jonas
Fan ta all form av auktoritet
idag tog frosten mig. långt, långt, ner!
skulle kunna skriva 3000 rader om hur förbannad jag är, men vad skulle det tjäna till? vad skulle det bidra till?
jag är fortfarande bara enbart en bricka i ett spel.
ett enda stort frågetecken!
skulle kunna skriva 3000 rader om hur förbannad jag är, men vad skulle det tjäna till? vad skulle det bidra till?
jag är fortfarande bara enbart en bricka i ett spel.
ett enda stort frågetecken!
For a Bitter Romance
Så betitlade jag denna spotify playlist jag slängde ihop idag. Lite sådär när hjärtat svider på det fina sättet. Klicka här.
Jag är inte med riktigt. Men nåväl.
Nu blir det mörkt tidigt på kvällarna. Idag fick jag se lite sken in genom fönstret i någon timma innan solen gick ner. I andra delar av världen tänker de aldrig på sånt. Men här i norr är vi så beroende av solsken för att överleva att vi spenderar tid med att prata om det. Ikväll trotsar jag nog mörkret och går en promenad ändå. Kanske tar med min mp3-manick och låter luften smeka mitt ansikte. Jag hoppas det regnar då.
Nya former. Man blir van så lätt. Architekturen runtom mitt hem tråkar ut mig. Kanske behöver jag en film. Ett billigt sätt att drömma mig bort. Mentalt riskfritt. Will Ferrell eller Burt Reynolds. En och en halv timma senare åter påminnd om att jag måste göra något nu, NU! THERE'S NO TIME LIKE THE PRESENT! Rör på påkarna för helvete. Jag har en lysande plan. Konsumera din trötta jävel. KÖR!
Vadå för plan? Jag gör ett aktivt val att göra dig besviken för jag inte gör några aktiva val. Men vem lurar jag då? Vem är snurrig i tredjeperson framför datorn? Jo det är han.
Såja såja. Ingen anledning att vara ledsen. Om du inte ser mig igenom.
/Jonas
Jag är inte med riktigt. Men nåväl.
Nu blir det mörkt tidigt på kvällarna. Idag fick jag se lite sken in genom fönstret i någon timma innan solen gick ner. I andra delar av världen tänker de aldrig på sånt. Men här i norr är vi så beroende av solsken för att överleva att vi spenderar tid med att prata om det. Ikväll trotsar jag nog mörkret och går en promenad ändå. Kanske tar med min mp3-manick och låter luften smeka mitt ansikte. Jag hoppas det regnar då.
Nya former. Man blir van så lätt. Architekturen runtom mitt hem tråkar ut mig. Kanske behöver jag en film. Ett billigt sätt att drömma mig bort. Mentalt riskfritt. Will Ferrell eller Burt Reynolds. En och en halv timma senare åter påminnd om att jag måste göra något nu, NU! THERE'S NO TIME LIKE THE PRESENT! Rör på påkarna för helvete. Jag har en lysande plan. Konsumera din trötta jävel. KÖR!
Vadå för plan? Jag gör ett aktivt val att göra dig besviken för jag inte gör några aktiva val. Men vem lurar jag då? Vem är snurrig i tredjeperson framför datorn? Jo det är han.
Såja såja. Ingen anledning att vara ledsen. Om du inte ser mig igenom.
/Jonas
Musik lyssnar vi på
Har flugit solo i 3 dagar nu igen. Ingen ponny eller vackra damer vid min dörr. En dörr jag velat spränga om det fanns något på andra sidan. Eller något.
Rötan gjorde paus i slutet av förra veckan. Men det var visst bara en paus. Det känns som jag gråter hela tiden. Liksom tappar andan i någon oidentifierad sorg. Men mina kinder är konstant torra. Jag kommer inte ur sängen. Finns liksom ingen anledning. Jag hatar att känna såhär. Jag har förvandlats till världens tråkigaste gnällspik. Ännu mer ångest över vad någon som läser det här kommer tycka. Vilken självupptagen smörja.
Peace Out, det ordnar sig nog
Jonas
Rötan gjorde paus i slutet av förra veckan. Men det var visst bara en paus. Det känns som jag gråter hela tiden. Liksom tappar andan i någon oidentifierad sorg. Men mina kinder är konstant torra. Jag kommer inte ur sängen. Finns liksom ingen anledning. Jag hatar att känna såhär. Jag har förvandlats till världens tråkigaste gnällspik. Ännu mer ångest över vad någon som läser det här kommer tycka. Vilken självupptagen smörja.
Peace Out, det ordnar sig nog
Jonas
Glada Nyheter
Idag fick jag ett halvtidsjobb som lageransvarig. Helt perfekt. Ska bli gött som fan att kunna klara sitt uppehälle igen. Till slut blev det inga vidare pengar jag behövde låna för att klara mig. Kanske en månads utgifter eller så. Men jag tror jag får igen det från alfakassan sen.
Hursomhelst. Jag har tillfrisknat från min förkylning. Känner mig lite muntrare. Halvtidsjobb på ett skönt ställe. Hur mycket bättre kan det bli?
Till helgen blir det way out west. verkar som att det blir på egen hand. men det är väl nästan bäst så?
/Jonas
Hursomhelst. Jag har tillfrisknat från min förkylning. Känner mig lite muntrare. Halvtidsjobb på ett skönt ställe. Hur mycket bättre kan det bli?
Till helgen blir det way out west. verkar som att det blir på egen hand. men det är väl nästan bäst så?
/Jonas
vad kan det vara?
Visst finns det något stort och viktigt runt hörnet? Något som inte riktigt är här. När det inte riktigt finns något att se fram emot måste man tänka att det kanske finns något, vad som helst? Det enda som spelar roll nu är hur hoppfull jag är i grund.
"the night is darkest just before the dawn"
Kanske det!
Om en månad kommer kylan, med täckjackor, händer som letar sig ner i fickor, käle, och röda löv som fryser fast i asfalten.
/Jonas
"the night is darkest just before the dawn"
Kanske det!
Om en månad kommer kylan, med täckjackor, händer som letar sig ner i fickor, käle, och röda löv som fryser fast i asfalten.
/Jonas
björnen sover
vargen ylar.
Nu har jag blivit sjuk med. Så det borde väl göra att det blir mindre tråkigt att ligga hemma. Många saker hade vart skönt dock. Oförändrat smaksinne, slippa mardrömmar och att man kunde umgås med folk.
*host* *host*
Nu har jag blivit sjuk med. Så det borde väl göra att det blir mindre tråkigt att ligga hemma. Många saker hade vart skönt dock. Oförändrat smaksinne, slippa mardrömmar och att man kunde umgås med folk.
*host* *host*
fragment ur barnsben
(John)
stegen ut ur dörren, och sen stanna. för att passera?
försök till att skymta något där i dimman som lägger sig allt snabbare.
i min trädgård staplas döda maskiner i rostiga högar.
känslan av att vara påträngd och ljudet av den andning jag trodde på.
kvarglömda sysslor radas upp runt gestalten - pulsen stiger och fotstegen täcks igen av snö.
var det någon som glömde att hoppa av? var det någons tur att dö?
och de flesta samlades in i fotoalbum, som små accessoarer.
små bildtexter skrivna med guldpenna.
chocken kommer snabbare än väntat, den här gången utan en lugn fortsättning.
snabbt var han tillbaks i samma syssla, samma rutin, samma mönster.
dagen efter var likadan, och året föll ner likadant.
städade ur ett rum idag, bara för att pynta det med delikata färger och lampor som värmer vid vinter.
hon sov stilla i sängen, det är ett minne jag minns kraftigt.
hans kropp var som låst när den ändå kröp ur sängen till soffan.
tände den där lampan, påmindes om trygga känslor, tider utan tankar, om du så vill.
vid barnspen speglade radion sin förtjänst via kvällsändningar, lugna röster, lugna samtal.
men kannan med vatten bredvid sängen spilldes ut snabbt. den gamle fann ej någon mer ork.
tills de bytte ut alla hans ägodelar, allt det där som ingen fick rota i.
jag slogs runt i banor av det där samtalet. trodde ej på någon fortsatt fortsättning.
men den fanns väl där, bara det att jag struntade i att hoppa på.
stela fragment och kyla. bara ett enda besök till, det skulle räcka, påstår dem.
jag missade fullständigt essensen av deras ord. och mer därtill. spyfärdig.
ska tiden lyckas svälja ner ännu en natt av iver?
gömde mig i trädgården igen, den här gången i buskarna, väntade mig min moders blick.
fick enbart tillbaks en oförtjänt ogärning och samma illamående.
våra nakna fötter genom det daggiga sommargräset, förhoppningar, vi var satta i spel.
och glömde snabbt av varandra.
trängde in honom i ett hörn av nostalgiska tillbakablickar, ännu mer bortspilld tid.
det fanns ett sug där efter något mer, det där som tappades i farten.
och som utseendet utvecklade sig därefter. har du något vitalt i dig?
kom igen och riv barriären, låt solen skina på. täck ej med din skugga över det som skall bli.
pissa inte på marken jag bygger på.
dö ej på marken jag bygger på.
inte ens efter brutna löften.
du har markerat dina val. hårt som sten. hugget i sten.
jag markerade mina val, redan från början till ditt slut.
sen var det, det här om han som hängde sig i sitt sovrum, och de som följde därtill.
fick du med allt på bild? fick du ner allt med din penna?
den som mödomsfullt spelade in sina minnen på blandband, bara för att ge vidare.
som ett tecken, som ett sista ord i vår enda mening.
där jag sjönk ihop, uppriven, nerriven på marken.
sen därefter jag besökte kalla platser, där mina minnen ej orkar mer, där mina nya minnen ej finns till.
plockar du efter något ur din ficka?
var det värt att blotta det allt du skulle ge?
jag står här fortfarande osäker.
det enda ärliga som vi alla stod emot, något jag plockade upp ur fickan under resans fart.
kallade jag det framgång? då andra såg på, äcklade.
jag fällde ej några tårar på begravningen, inte ens närvarande, trots allas blickar och åsikter om vart jag borde vara.
bara bländad.
signalerna som följd och mitt ursinne till svar.
hur mycket plats har jag kvar?
då jag lät dig dö på min mark, då jag överlät mitt medlidande till svar.
Sover inte så bra återigen. Men jag kan vara lugn just nu, det är mycket att stå i!
Är mysfast i Zach Hill och Christian Scott inatt.
badade tills jag nästan svimmade. vad fan sysslar jag med?
stegen ut ur dörren, och sen stanna. för att passera?
försök till att skymta något där i dimman som lägger sig allt snabbare.
i min trädgård staplas döda maskiner i rostiga högar.
känslan av att vara påträngd och ljudet av den andning jag trodde på.
kvarglömda sysslor radas upp runt gestalten - pulsen stiger och fotstegen täcks igen av snö.
var det någon som glömde att hoppa av? var det någons tur att dö?
och de flesta samlades in i fotoalbum, som små accessoarer.
små bildtexter skrivna med guldpenna.
chocken kommer snabbare än väntat, den här gången utan en lugn fortsättning.
snabbt var han tillbaks i samma syssla, samma rutin, samma mönster.
dagen efter var likadan, och året föll ner likadant.
städade ur ett rum idag, bara för att pynta det med delikata färger och lampor som värmer vid vinter.
hon sov stilla i sängen, det är ett minne jag minns kraftigt.
hans kropp var som låst när den ändå kröp ur sängen till soffan.
tände den där lampan, påmindes om trygga känslor, tider utan tankar, om du så vill.
vid barnspen speglade radion sin förtjänst via kvällsändningar, lugna röster, lugna samtal.
men kannan med vatten bredvid sängen spilldes ut snabbt. den gamle fann ej någon mer ork.
tills de bytte ut alla hans ägodelar, allt det där som ingen fick rota i.
jag slogs runt i banor av det där samtalet. trodde ej på någon fortsatt fortsättning.
men den fanns väl där, bara det att jag struntade i att hoppa på.
stela fragment och kyla. bara ett enda besök till, det skulle räcka, påstår dem.
jag missade fullständigt essensen av deras ord. och mer därtill. spyfärdig.
ska tiden lyckas svälja ner ännu en natt av iver?
gömde mig i trädgården igen, den här gången i buskarna, väntade mig min moders blick.
fick enbart tillbaks en oförtjänt ogärning och samma illamående.
våra nakna fötter genom det daggiga sommargräset, förhoppningar, vi var satta i spel.
och glömde snabbt av varandra.
trängde in honom i ett hörn av nostalgiska tillbakablickar, ännu mer bortspilld tid.
det fanns ett sug där efter något mer, det där som tappades i farten.
och som utseendet utvecklade sig därefter. har du något vitalt i dig?
kom igen och riv barriären, låt solen skina på. täck ej med din skugga över det som skall bli.
pissa inte på marken jag bygger på.
dö ej på marken jag bygger på.
inte ens efter brutna löften.
du har markerat dina val. hårt som sten. hugget i sten.
jag markerade mina val, redan från början till ditt slut.
sen var det, det här om han som hängde sig i sitt sovrum, och de som följde därtill.
fick du med allt på bild? fick du ner allt med din penna?
den som mödomsfullt spelade in sina minnen på blandband, bara för att ge vidare.
som ett tecken, som ett sista ord i vår enda mening.
där jag sjönk ihop, uppriven, nerriven på marken.
sen därefter jag besökte kalla platser, där mina minnen ej orkar mer, där mina nya minnen ej finns till.
plockar du efter något ur din ficka?
var det värt att blotta det allt du skulle ge?
jag står här fortfarande osäker.
det enda ärliga som vi alla stod emot, något jag plockade upp ur fickan under resans fart.
kallade jag det framgång? då andra såg på, äcklade.
jag fällde ej några tårar på begravningen, inte ens närvarande, trots allas blickar och åsikter om vart jag borde vara.
bara bländad.
signalerna som följd och mitt ursinne till svar.
hur mycket plats har jag kvar?
då jag lät dig dö på min mark, då jag överlät mitt medlidande till svar.
Sover inte så bra återigen. Men jag kan vara lugn just nu, det är mycket att stå i!
Är mysfast i Zach Hill och Christian Scott inatt.
badade tills jag nästan svimmade. vad fan sysslar jag med?
Lugn Fredagskväll
Ja, igår spårade jag ju effektivt ur. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag borde be om ursäkt eller inte.
Hela dagen idag har jag fått gå lite småböjd i rädsla för illamående. Oj oj oj säger jag bara. Äntligen börjar jag bli lite människa igen, försöker hela tiden äta lite för att komma igång igen. Men det blir fortfarande mycket stonk och stön, allt är obekvämt och glömmer av att andas.
Ikväll har jag spelat ett game Heroes of Newerth(dota-nörd), lyssnat igenom första skivan på Bitches Brew (helt makalös) och kollat ett avsnitt Xfiles. Det är inte mycket men det är något.
Kram
Jonas
Hela dagen idag har jag fått gå lite småböjd i rädsla för illamående. Oj oj oj säger jag bara. Äntligen börjar jag bli lite människa igen, försöker hela tiden äta lite för att komma igång igen. Men det blir fortfarande mycket stonk och stön, allt är obekvämt och glömmer av att andas.
Ikväll har jag spelat ett game Heroes of Newerth(dota-nörd), lyssnat igenom första skivan på Bitches Brew (helt makalös) och kollat ett avsnitt Xfiles. Det är inte mycket men det är något.
Kram
Jonas
