The Wolf Verine spelade i parken
Jag var där och fotade och njöt av ljuvlig musik som inte låter bli att imponera på någon.
Spritbebisar är bakfulla på söndagar
"Jag har ju vart alkoholist i 30 år va, de e kört för mig!"
Rör man sig ute bland folk får man träffa många sorgliga gestalter. Alla låter likadant. De har minsann vart med, datorer är farliga och såå mycket holk de rökte på 70-talet. Och inte en jävel av dem har en hjärncell kvar för att komma ihåg vad de redan sagt. Inte heller för att komma till punkt. Jag önskar det fanns någon magisk parfym man kunde ta på som skrämde bort dem. En sorglig "Ronny" till och jag får spel och matar pungsparkar.
Igårkväll söp jag mig instantfull på Lilla Krogen. Helt från noll till kanon på 4 öl. Lite trevligt folk senare hamnade jag på Lilla Torget istället. Hade tänkt ta en sväng förbi trägårn men klockan hann bli kvart över ett innan jag ens hunnit halvägs dit. Men det var en väldans trevlig avslutning på kvällen. Även om jag var uppe i varv och inte riktigt kunde somna när jag väl kom hem.
Ny låt klar! Den heter Shady Lane. Handlar lite om att veta när man ska sluta lägga sina ägg i fel korg. (go spoiler)
Jag ligger nu och lyssnar på mars volta (twittervarning). Och njuter av min fläkt och en flaska vatten. Bakfyllan börjar väl lägga sig såhär kring halv 9 på kvällen men. Jag är ölsugen som fasen.
Rör man sig ute bland folk får man träffa många sorgliga gestalter. Alla låter likadant. De har minsann vart med, datorer är farliga och såå mycket holk de rökte på 70-talet. Och inte en jävel av dem har en hjärncell kvar för att komma ihåg vad de redan sagt. Inte heller för att komma till punkt. Jag önskar det fanns någon magisk parfym man kunde ta på som skrämde bort dem. En sorglig "Ronny" till och jag får spel och matar pungsparkar.
Igårkväll söp jag mig instantfull på Lilla Krogen. Helt från noll till kanon på 4 öl. Lite trevligt folk senare hamnade jag på Lilla Torget istället. Hade tänkt ta en sväng förbi trägårn men klockan hann bli kvart över ett innan jag ens hunnit halvägs dit. Men det var en väldans trevlig avslutning på kvällen. Även om jag var uppe i varv och inte riktigt kunde somna när jag väl kom hem.
Ny låt klar! Den heter Shady Lane. Handlar lite om att veta när man ska sluta lägga sina ägg i fel korg. (go spoiler)
Jag ligger nu och lyssnar på mars volta (twittervarning). Och njuter av min fläkt och en flaska vatten. Bakfyllan börjar väl lägga sig såhär kring halv 9 på kvällen men. Jag är ölsugen som fasen.
Torsdag i Borås
(Jonas)
Jag har mått riktigt tveksamt länge nu. Men det håller på att peaka i dessa dagar. Detta tvingade mig att ringa upp min far och ställa in vår träff i eftermiddag. Han blev jättebesviken. Det gjorde mig ännu mer ledsen. Men jag tror han hade förstått mig om han kännt som jag.
Hursomhelst. I mycket muntrare tecken! Jag satte mig vid gitarren, knäppte på en capo och vips så kom det en ackordföljd som var rätt "out" med en tillhörande melodi. Jag fick ryck och drog upp telefonen och ringde över till Adde och frågade om jag fick komma upp. Jag lärde honom melodin, och han spelade med på saxen. Efter några vändor började han alterera och sola och vi jammade i några minuter och en sån grym känsla sköljde igenom mig. Sån stämning.
Stack sen ner till stan och träffade Loffe och Jamer, Philipsson och Jönse. Såg Kid Galahad och Boa Constrictor. Båda var bra. Såg lite annat också som däremot inte var värt att nämna. Kid Galahad är den där snubben med mer kax än balls som man inte gillar bara. Lite störigt. Men det svänger så man får väl äta upp att det känns lite fel kanske. Hur kritisk ska man vara? Boa Constrictor var precis som jag hade tänkt mig. På gott och ont. Tror att de kommer få ihop lite mer finesse om de fortsätter lira något år till. Nu är det mest väldigt stabila låtar. Bra men stabilt... På gott och ont.
Drygade mig kvar en stund i stan. Men till slut gav jag mig och landade i min vanliga sängposition, framför min nyinköpta fläkt. Jag latar mig några timmar till.
Jag har mått riktigt tveksamt länge nu. Men det håller på att peaka i dessa dagar. Detta tvingade mig att ringa upp min far och ställa in vår träff i eftermiddag. Han blev jättebesviken. Det gjorde mig ännu mer ledsen. Men jag tror han hade förstått mig om han kännt som jag.
Hursomhelst. I mycket muntrare tecken! Jag satte mig vid gitarren, knäppte på en capo och vips så kom det en ackordföljd som var rätt "out" med en tillhörande melodi. Jag fick ryck och drog upp telefonen och ringde över till Adde och frågade om jag fick komma upp. Jag lärde honom melodin, och han spelade med på saxen. Efter några vändor började han alterera och sola och vi jammade i några minuter och en sån grym känsla sköljde igenom mig. Sån stämning.
Stack sen ner till stan och träffade Loffe och Jamer, Philipsson och Jönse. Såg Kid Galahad och Boa Constrictor. Båda var bra. Såg lite annat också som däremot inte var värt att nämna. Kid Galahad är den där snubben med mer kax än balls som man inte gillar bara. Lite störigt. Men det svänger så man får väl äta upp att det känns lite fel kanske. Hur kritisk ska man vara? Boa Constrictor var precis som jag hade tänkt mig. På gott och ont. Tror att de kommer få ihop lite mer finesse om de fortsätter lira något år till. Nu är det mest väldigt stabila låtar. Bra men stabilt... På gott och ont.
Drygade mig kvar en stund i stan. Men till slut gav jag mig och landade i min vanliga sängposition, framför min nyinköpta fläkt. Jag latar mig några timmar till.
shit asså nu händer det grejjer.
(jonas)
Nä! Serru det gör det inte! Det enda som händer är att jag ligger på rygg och lyssnar på "Tillbaka Till Samtiden". Det är väl en nog så bra aktivitet som någon annan såsett.
Igår kastade jag in handduken i två avseenden. Jag gick till arbetsförnedringen och anmälde mig som värdelös. Och i min hjärna fick en tanke missfall.
Jag önskar att jag inte behövde bry mig om något sånt. Jag vill bara sitta och titta ut genom fönstret och vara på väg någonstans samtidigt som jag säkert sitter och tänker på hur jag egentligen inte är på väg någonstans.
Nä, nu får det va.
Nä! Serru det gör det inte! Det enda som händer är att jag ligger på rygg och lyssnar på "Tillbaka Till Samtiden". Det är väl en nog så bra aktivitet som någon annan såsett.
Igår kastade jag in handduken i två avseenden. Jag gick till arbetsförnedringen och anmälde mig som värdelös. Och i min hjärna fick en tanke missfall.
Jag önskar att jag inte behövde bry mig om något sånt. Jag vill bara sitta och titta ut genom fönstret och vara på väg någonstans samtidigt som jag säkert sitter och tänker på hur jag egentligen inte är på väg någonstans.
Nä, nu får det va.
Något i klassisk stil på måndag eftermiddag
(Jonas)
Du har dansat hela natten på en varm sjö en kall sommarnatt.
Du har fått din klänning smekt uppför ditt lår, samtidigt fällt en ensam tår över en gammal kärlek du sen länge glömt.
När du sen vaknar mitt i vintern frusen och kall, så långt från din närmaste vän, förstår du ensamhetens börda, ingen känner till din vördnad för deras öden, du är frusen till ett bistert svart kärr.
Allt det gör du utan mig,
den bedjande elden.
När jag lutar mig mot dig,
försvinner du i luften.
Så jag ramlar till marken.
Efter att jag vuxit hela våren, barnen rivit bort min bark, fick jag luta mig mot solen men den lyste allt för starkt.
Så mina löv föll ner till marken nu så står jag kal och torr.
Kort efter längta jag efter något som kunde ställa mig i lågor.
Min själ var svart som kol hugg ner mig bränn mig, åå jag klarar inte mer jag är en låga. Jag vill att ni ser.
Allt det gör jag utan dig,
Det flytande vattnet.
Du lutar dig aldrig mot mig,
du måste bli kastad.
Och du längtar till marken.
Du har dansat hela natten på en varm sjö en kall sommarnatt.
Du har fått din klänning smekt uppför ditt lår, samtidigt fällt en ensam tår över en gammal kärlek du sen länge glömt.
När du sen vaknar mitt i vintern frusen och kall, så långt från din närmaste vän, förstår du ensamhetens börda, ingen känner till din vördnad för deras öden, du är frusen till ett bistert svart kärr.
Allt det gör du utan mig,
den bedjande elden.
När jag lutar mig mot dig,
försvinner du i luften.
Så jag ramlar till marken.
Efter att jag vuxit hela våren, barnen rivit bort min bark, fick jag luta mig mot solen men den lyste allt för starkt.
Så mina löv föll ner till marken nu så står jag kal och torr.
Kort efter längta jag efter något som kunde ställa mig i lågor.
Min själ var svart som kol hugg ner mig bränn mig, åå jag klarar inte mer jag är en låga. Jag vill att ni ser.
Allt det gör jag utan dig,
Det flytande vattnet.
Du lutar dig aldrig mot mig,
du måste bli kastad.
Och du längtar till marken.
Saltvatten
(Jonas)
Som ett brev som aldrig besvaras sträcker sig handen ut i det okända. Det ter sig märkligt hur saker utkristalliseras i total logik. Absulotion och handcreme.
Vi utbyter, och ställer krav. I den outgrundliga tristessen där underhållningen är frånvarande sätter vi ändå värde på varandra. Vi vill göra något, något som aldrig gjorts förut.
Vi försöker hålla oss mjuka, med lotion känner vi diplomati. Vi smörjer ett klockspel vars passform i grund är perfekt. Vi gråter när delarna rostar.
Vi är här nu. Det passar fortfarande. Vi ställs inför valet att sluta, sluta spela spelet. Geometri i symetri. Delarna kuvar, vi skruvar på oss igen.
Jag har givit för stora delar information. Inget är intressant längre. Löparna har sprungit sig trötta på kullersten över landskapen.
Död åt allt. Bedragare, ni. Ack och ve. Kan inte hantera förlusten. Åter igen är narren i tårar.
Midsommardag, hela sveriges bakfylla. Hur många ligger som jag raklånga på rygg halva dagen och stonkar? Jag kan bara se vad som händer i mitt rum. Men i min fantasi ligger minst 6 miljoner människor precis i samma ställning som jag just nu. Minnet av gårdagen i en låda på vinden. Ett 500-bitars pussel. Fragment av sill, potatis, nubbe, grogg, öl, musik, skratt och "allvarliga" konversationer.
Som ett brev som aldrig besvaras sträcker sig handen ut i det okända. Det ter sig märkligt hur saker utkristalliseras i total logik. Absulotion och handcreme.
Vi utbyter, och ställer krav. I den outgrundliga tristessen där underhållningen är frånvarande sätter vi ändå värde på varandra. Vi vill göra något, något som aldrig gjorts förut.
Vi försöker hålla oss mjuka, med lotion känner vi diplomati. Vi smörjer ett klockspel vars passform i grund är perfekt. Vi gråter när delarna rostar.
Vi är här nu. Det passar fortfarande. Vi ställs inför valet att sluta, sluta spela spelet. Geometri i symetri. Delarna kuvar, vi skruvar på oss igen.
Jag har givit för stora delar information. Inget är intressant längre. Löparna har sprungit sig trötta på kullersten över landskapen.
Död åt allt. Bedragare, ni. Ack och ve. Kan inte hantera förlusten. Åter igen är narren i tårar.
Midsommardag, hela sveriges bakfylla. Hur många ligger som jag raklånga på rygg halva dagen och stonkar? Jag kan bara se vad som händer i mitt rum. Men i min fantasi ligger minst 6 miljoner människor precis i samma ställning som jag just nu. Minnet av gårdagen i en låda på vinden. Ett 500-bitars pussel. Fragment av sill, potatis, nubbe, grogg, öl, musik, skratt och "allvarliga" konversationer.
"tillsammans är man mindre ensam"
(John) ...efter en het kväll i repan, ´va.
skulle gärna ha frusit fast där ute.
om det bara vore lite varmare.
gärna lika varmt som Billy Idols "hot in the city ... tonight"
där ute, där våra vägar egentligen skiljer sig åt.
där man hellre vilar mot ett staket.
där man hellre förlitar sig på någon annan.
men idag var jag med.
jag är beredd att fortsätta spela.
----------------------------------
angående att jobba socialt:
jag har aldrig varit bra på att spela med i de anpassades spel.
lärde mig aldrig den där skadliga sarkasmen där man sätter andra på farligt vatten.
ibland kolliderar man med personer lärda av de svettindränkta idrottshallarnas duschar.
röda av blöta handdukar.
de förblir röda, av nervositet.
så vi andra kan hålla koll på dem.
de förblir märkta, som brännsår.
-----------------------------------
på fredag är det midsommar och på något sätt äcklas jag av människors plötsliga fantasi vad det gäller att göra saker.
pga. en tradition vaknar tusentals svenskar till liv och inser att "shit, jag behöver planer och alkohol".
hur kan man nöja sig så hårt med bara en dag av vad de kallar avkoppling?
hur kan man vara så jävla mätt?
här skulle jag kunna påbörja en cirkel som jag inte är villig att avsluta vid den här tiden, så jag låter det sista stå skrivet. hänvisar hädanefter till att kommentera en fortsatt diskussion av detta ämne.
för ni vet ju precis som jag hur ballt det är att hela tiden vara på g, eller hur?
idag kan jag somna nöjd iaf. alla mina krav på den här dagen uppfylldes.
då det har snackats endel om Jazz på sista tiden så får jag varmt rekommendera:
Miles Davis - Live Evil (dubbelskiva som du kan gräva ner dig långt, långt i)
Miles Davis - Bitches Brew (-II-)
Derek Bailey - Mirakle
Soft Machine - Six
sen kör vi en bra: Gentle Giant - Aquiring the taste
någon som har stenkoll får gärna rekommendera bra skivor med Scofield. Jag försöker va, men allt är så grymt smaklöst.
sov gott, vakna upp och spräck bubblan!
(det är ju trots allt midsommar med stort G analkandes)
mvh / John Kvarnström
"if you drink, dont get drunk. if you're drunk, dont drink"
skulle gärna ha frusit fast där ute.
om det bara vore lite varmare.
gärna lika varmt som Billy Idols "hot in the city ... tonight"
där ute, där våra vägar egentligen skiljer sig åt.
där man hellre vilar mot ett staket.
där man hellre förlitar sig på någon annan.
men idag var jag med.
jag är beredd att fortsätta spela.
----------------------------------
angående att jobba socialt:
jag har aldrig varit bra på att spela med i de anpassades spel.
lärde mig aldrig den där skadliga sarkasmen där man sätter andra på farligt vatten.
ibland kolliderar man med personer lärda av de svettindränkta idrottshallarnas duschar.
röda av blöta handdukar.
de förblir röda, av nervositet.
så vi andra kan hålla koll på dem.
de förblir märkta, som brännsår.
-----------------------------------
på fredag är det midsommar och på något sätt äcklas jag av människors plötsliga fantasi vad det gäller att göra saker.
pga. en tradition vaknar tusentals svenskar till liv och inser att "shit, jag behöver planer och alkohol".
hur kan man nöja sig så hårt med bara en dag av vad de kallar avkoppling?
hur kan man vara så jävla mätt?
här skulle jag kunna påbörja en cirkel som jag inte är villig att avsluta vid den här tiden, så jag låter det sista stå skrivet. hänvisar hädanefter till att kommentera en fortsatt diskussion av detta ämne.
för ni vet ju precis som jag hur ballt det är att hela tiden vara på g, eller hur?
idag kan jag somna nöjd iaf. alla mina krav på den här dagen uppfylldes.
då det har snackats endel om Jazz på sista tiden så får jag varmt rekommendera:
Miles Davis - Live Evil (dubbelskiva som du kan gräva ner dig långt, långt i)
Miles Davis - Bitches Brew (-II-)
Derek Bailey - Mirakle
Soft Machine - Six
sen kör vi en bra: Gentle Giant - Aquiring the taste
någon som har stenkoll får gärna rekommendera bra skivor med Scofield. Jag försöker va, men allt är så grymt smaklöst.
sov gott, vakna upp och spräck bubblan!
(det är ju trots allt midsommar med stort G analkandes)
mvh / John Kvarnström
Rutten Mat
(jonas)
Det finns så mycket här. Runtom i mitt kvarter har jag nog säkert nästan tio talangfulla musiker. Jag har en dator med livstider av intressant kultur att ta del av. Det finns nog ingen tid hittills som egentligen varit mer intressant.
I konversationer ryms ändå drömmar om andra tider och platser. Jag förstår det ändå. Det är ju lättare att tänka att saker är bättre någon annanstans än här. På det viset slippa undan pressen att behöva bygga en ny produkt. Det blir klart svårare att göra något nytt och spännande för varje generation. Men om man släpper allt det där och bara gör borde det bli en bild av omgivningen som är helt ny hur man än gör. Nu har ju aldrig funnits innan.
Jag tycker inte det här känns som en sömnig liten stad. Det är rätt många ändå som kämpar på för att hålla gnistan uppe. En kamp som kommer skörda många offer. En kamp som aldrig kommer få något gensvar från de som är övertygade om att allt sover. Den ses utifrån som smutsig och dekadent, dränkt i alkohol och droger och en kommer alltid motarbetas av människor som ser dekadens som något fult och omoraliskt.
Samhället vi har byggt har glömt att människor är enkla varelser. Utefter det borde samhället hjälpa människor att enkelt tillfredställa sina grundläggande behov. Vi har målat in oss i ett hörn nu. Kriminaliserat en hel generation. Och det stannar inte där. Jag undrar vilka som kommer gå fria efter vår tids häxjakt. Och vem blir kvar att bygga nya fängelser till våra barn.
Internets framtåg fram tills nu har gett folket en möjlighet att enkelt informera sig själva. Snabbt och enkelt över hela världen. Men svaga män vill sätta dollartecken på allt för de inte orkar tjäna pengar på något de själva åstadkommit. En kåthet som varken är sexig eller vacker. En kåthet som kommer resultera i ekonomisk katastrof när arbetsvilliga människor sätts i fängelse för de inte betalt för att ta del av kultur. Betalning som går rakt ner i fickan på feta bolagsägare som inte hjälpt en ny konstnär framåt på 30 år.
Så förlåt så jävla mycket att vi inte vill betala er. Ni otroligt driftiga människor som lägger alla pengar på att sminka grisar istället för att släppa fram något nytt och fräsht. Sålänge ni fortsätter krydda redan rutten mat kommer ingen gå till er restaurang.
Det finns så mycket här. Runtom i mitt kvarter har jag nog säkert nästan tio talangfulla musiker. Jag har en dator med livstider av intressant kultur att ta del av. Det finns nog ingen tid hittills som egentligen varit mer intressant.
I konversationer ryms ändå drömmar om andra tider och platser. Jag förstår det ändå. Det är ju lättare att tänka att saker är bättre någon annanstans än här. På det viset slippa undan pressen att behöva bygga en ny produkt. Det blir klart svårare att göra något nytt och spännande för varje generation. Men om man släpper allt det där och bara gör borde det bli en bild av omgivningen som är helt ny hur man än gör. Nu har ju aldrig funnits innan.
Jag tycker inte det här känns som en sömnig liten stad. Det är rätt många ändå som kämpar på för att hålla gnistan uppe. En kamp som kommer skörda många offer. En kamp som aldrig kommer få något gensvar från de som är övertygade om att allt sover. Den ses utifrån som smutsig och dekadent, dränkt i alkohol och droger och en kommer alltid motarbetas av människor som ser dekadens som något fult och omoraliskt.
Samhället vi har byggt har glömt att människor är enkla varelser. Utefter det borde samhället hjälpa människor att enkelt tillfredställa sina grundläggande behov. Vi har målat in oss i ett hörn nu. Kriminaliserat en hel generation. Och det stannar inte där. Jag undrar vilka som kommer gå fria efter vår tids häxjakt. Och vem blir kvar att bygga nya fängelser till våra barn.
Internets framtåg fram tills nu har gett folket en möjlighet att enkelt informera sig själva. Snabbt och enkelt över hela världen. Men svaga män vill sätta dollartecken på allt för de inte orkar tjäna pengar på något de själva åstadkommit. En kåthet som varken är sexig eller vacker. En kåthet som kommer resultera i ekonomisk katastrof när arbetsvilliga människor sätts i fängelse för de inte betalt för att ta del av kultur. Betalning som går rakt ner i fickan på feta bolagsägare som inte hjälpt en ny konstnär framåt på 30 år.
Så förlåt så jävla mycket att vi inte vill betala er. Ni otroligt driftiga människor som lägger alla pengar på att sminka grisar istället för att släppa fram något nytt och fräsht. Sålänge ni fortsätter krydda redan rutten mat kommer ingen gå till er restaurang.
Portabel spotifyspelare?
När Kommer den? Jag vill kunna gå in i en affär imorn och köpa ett abonemang för 100kr i månaden där jag får med en liten manick som jag kan streama all musik i världen på. Och varför kan de inte sammarbeta med stim eller något såntdär? Rätt pengar ska till rätt plats.
Jag vill lira!
(jonas)
Hoppas på rep senare ikväll.
Det har vart en ganska lugn helg trots att vi gick ut igår. Igårkväll var bitvis trevligt blandat med att stundvis planera sin flykt samtidigt som man håller tillbaka kräkreflexerna.
"Tja, läget?"
"Jo, det är bra fan"
(liten paus)
"Själv?"
"Bara bra"
...
Jag är nog fortfarande lite urglappad.
John har skrivit en ny låt. Jag är grymt sugen på att höra den. Jag är ännu mer sugen på att repa med Andrej och Adde. För att inte ens tänka på hur sugen jag är på att lira live.
Dagens soundtrack: Nick drake, Elliott Smith
Ciao
Hoppas på rep senare ikväll.
Det har vart en ganska lugn helg trots att vi gick ut igår. Igårkväll var bitvis trevligt blandat med att stundvis planera sin flykt samtidigt som man håller tillbaka kräkreflexerna.
"Tja, läget?"
"Jo, det är bra fan"
(liten paus)
"Själv?"
"Bara bra"
...
Jag är nog fortfarande lite urglappad.
John har skrivit en ny låt. Jag är grymt sugen på att höra den. Jag är ännu mer sugen på att repa med Andrej och Adde. För att inte ens tänka på hur sugen jag är på att lira live.
Dagens soundtrack: Nick drake, Elliott Smith
Ciao
PANG
Undrar vad ni tänker på innan ni somnar. Den sista tanken innan världen försvinner.
(jonas)
04.06
Jag har saker jag ska göra imorgon. Klockan är ställd men sömnen är frånvarande. Det är väl ett gissel ändå. Jag har börjat på många meningar idag. När man skriver kan man sudda och börja om. Men i det sociala umgänget idag har jag kännt mig framtvingad och bara haft allmänt dålig timing. Gick inte ens repa ordentligt. Kändes som det blivit som ett sorts hack i verkligheten. Som att jag glappat ur.
Kan man meditera sig ur sånthär? Jag tänkte jag skulle sova och vakna till en bättre dag imorgon. Ge mig en plan som är bättre än att rigga upp en pistol i din dörröppning som avfyras när du öppnar dörren. Vad står det i brevet jag räcker till dig samtidigt som du blåser skallen av mig?
Bloggar är farliga. Man ser genast en trend baserat på humöret hos skrivarn'. Det verkar blivit lite av en nedåtgående spiral det här det senaste. Jag är ju inte den som vill fokusera på negativitet. Men en viss ilska blandat med besvikelse och andra oattraktiva personlighetsdrag jag bär runt på gör att jag trillar dit. Sitter jag här och ber om ursäkt? Det vore väl svenskt av mig!
Jag kommer ihåg en gång när jag satt och lyssnade på musik med en gammal vän. Så sa han att han verkligen gillade det han spelade upp för mig för texten sa något man inte fick säga. Jag tänkte då genast "finns det en lista?" och är det något man borde lära sig? Kanske har alla mina överstramp stjälpt mig. Men vi vet ju alla vart jag är på väg med det här. Eller?
BUT EVERYBODY IS SCARED AND STAYIN AWAY
Elliott Smith - From a Basement on the Hill
(jonas)
04.06
Jag har saker jag ska göra imorgon. Klockan är ställd men sömnen är frånvarande. Det är väl ett gissel ändå. Jag har börjat på många meningar idag. När man skriver kan man sudda och börja om. Men i det sociala umgänget idag har jag kännt mig framtvingad och bara haft allmänt dålig timing. Gick inte ens repa ordentligt. Kändes som det blivit som ett sorts hack i verkligheten. Som att jag glappat ur.
Kan man meditera sig ur sånthär? Jag tänkte jag skulle sova och vakna till en bättre dag imorgon. Ge mig en plan som är bättre än att rigga upp en pistol i din dörröppning som avfyras när du öppnar dörren. Vad står det i brevet jag räcker till dig samtidigt som du blåser skallen av mig?
Bloggar är farliga. Man ser genast en trend baserat på humöret hos skrivarn'. Det verkar blivit lite av en nedåtgående spiral det här det senaste. Jag är ju inte den som vill fokusera på negativitet. Men en viss ilska blandat med besvikelse och andra oattraktiva personlighetsdrag jag bär runt på gör att jag trillar dit. Sitter jag här och ber om ursäkt? Det vore väl svenskt av mig!
Jag kommer ihåg en gång när jag satt och lyssnade på musik med en gammal vän. Så sa han att han verkligen gillade det han spelade upp för mig för texten sa något man inte fick säga. Jag tänkte då genast "finns det en lista?" och är det något man borde lära sig? Kanske har alla mina överstramp stjälpt mig. Men vi vet ju alla vart jag är på väg med det här. Eller?
BUT EVERYBODY IS SCARED AND STAYIN AWAY
Elliott Smith - From a Basement on the Hill
En till dag
Vaknade nu tjugo över två. Lagom slitet. ligger som vanligt kvar under täcket så länge jag kan. Frågan är vad som vinner? Röksuget? toalettbehov eller värmen i sängen?
Jag får återkomma.
Nu har det vart gött grannhäng här. Snackat med Andreas Bergstrand en massa om en framtid i bandet. Spelade upp liter material och han verkade gilla't. Jävla gött ändå. Man bor mitt i villastan' och är omringad av talang. Det kan väl inte finnas något bättre ställe i hela världen. Jag är osäker...
Lite Poesi, eller?
I den grymma flyttfåglars täckande signatur av övergivenhet filtrerar skummet från din hals bort allt uppiggande jag någonsin upplevt.
Mörker som någon av oss aldrig tidigare kännt oss upplysta nog att uppleva tränger igenom vår hud och förvandlar oss till prismor.
Allt tidigare upplevt reflekteras till en ny framtid där vi förverkligat allt det var meningen att vi skulle tänka.
Alla produkter som tidigare varit för inkompletta för att visa upp faller genom rymden och bildar den nya bas som allt ska stå på.
Snälla fall inte sönder.
Visa hela din stolthet utan att rasa ihop.
Låt värmen smälta dig samman med resten av allting.
Sluta slåss, sluta andas.
Som du singlade ner på marken och antog en livlös form trodde alla att allting var slut.
Där alla vägar sluter samman till mötet med varelser utan kött faller alla i tvekans oändliga hål.
Där dörrar måste slutas för att öppna nya faller minnen in i fel fack och jag blev ett skimmer utan evighet.
I alla möten med er får jag lära mig om min ensamhet.
Täckt i ett gips ni skriver på.
Jonas Ivarsson 2009
Idag har jag grävt upp formulär för att ansöka till folkhögskola. Jag tror det kan bli bra. Men jag har inte bestämt om jag ska gå ännu. Men jag ska Iaf söka. Det har varit en slö dag, en dag som de flesta. Men allt känns okej.
Förresten. Kommentera gärna. Lite interaktivitet är bara roligt.
Fred Ut
Mörker som någon av oss aldrig tidigare kännt oss upplysta nog att uppleva tränger igenom vår hud och förvandlar oss till prismor.
Allt tidigare upplevt reflekteras till en ny framtid där vi förverkligat allt det var meningen att vi skulle tänka.
Alla produkter som tidigare varit för inkompletta för att visa upp faller genom rymden och bildar den nya bas som allt ska stå på.
Snälla fall inte sönder.
Visa hela din stolthet utan att rasa ihop.
Låt värmen smälta dig samman med resten av allting.
Sluta slåss, sluta andas.
Som du singlade ner på marken och antog en livlös form trodde alla att allting var slut.
Där alla vägar sluter samman till mötet med varelser utan kött faller alla i tvekans oändliga hål.
Där dörrar måste slutas för att öppna nya faller minnen in i fel fack och jag blev ett skimmer utan evighet.
I alla möten med er får jag lära mig om min ensamhet.
Täckt i ett gips ni skriver på.
Jonas Ivarsson 2009
Idag har jag grävt upp formulär för att ansöka till folkhögskola. Jag tror det kan bli bra. Men jag har inte bestämt om jag ska gå ännu. Men jag ska Iaf söka. Det har varit en slö dag, en dag som de flesta. Men allt känns okej.
Förresten. Kommentera gärna. Lite interaktivitet är bara roligt.
Fred Ut
Vit Helg
Jag har stannat inne hela helgen. Och dessutom hållt mig nykter hela veckan. Väldans propert får jag säga. Nu har det gått några dagar sen vi repade igen. Slarvigt värre nuförtiden. Men tiden räcker aldrig till.
Jag har mest suttit hemma och kollat kevin smith dokumentärer och extramaterial från hans filmer. Iofs! I fredags jobbade jag och Johnny-boy på rockborgen och var sedan och kollade på Ginger Trees och Bad Buddah. Jag vet att man ska stödja sina lokala kompanjoner. Men allvarligt talat grabbar... Jag säger då det.
Men snart börjar en ny vecka. Vi börjar väl om?
Jag har mest suttit hemma och kollat kevin smith dokumentärer och extramaterial från hans filmer. Iofs! I fredags jobbade jag och Johnny-boy på rockborgen och var sedan och kollade på Ginger Trees och Bad Buddah. Jag vet att man ska stödja sina lokala kompanjoner. Men allvarligt talat grabbar... Jag säger då det.
Men snart börjar en ny vecka. Vi börjar väl om?
Diamanter
(jonas)
Mitt i natten finns ingen tröst från andra människor. Kanske därför dras jag hit. Klockan är tre på natten och tankar om vad jag gjort under dagen kryper på. Jag kommer aldrig finna någon tröst vid denna timma. Ändå dras jag hit.
Jag känner mig som på ett rymdskepp långt bortom radiokommunikation. Utan att min överlevnad är hotad. Bara så långt bort från mänskligheten att det kommer dröja åtminstone några timmar innan jag kan prata med någon igen.
Men sen då. När jag väl kommer få prata med någon. I tanken av att meningen med livet är den lilla stunden när man känner förståelse och gemenskap med någon. Allt det där är en dröm. Ett jättelikt "Leap of faith" bra mycket värre än att acceptera gud. Ändå färdas mitt rymdskepp på autopilot mot nästa kommunikationspunkt i universum.
Jag känner ingen gemenskap. Ingen alls. Och ni föraktar mig. Ni föraktar mig för ni tror att jag inte har några känslor. Jag har visst känslor. Bara inte för er. De jag har känslor för vet om det. De behöver inte jaga mig med hundar genom vinternätter. Inte ens när jag flyr från er i meterhög snö förstår ni. Det är personligt. Det är inte jag, det är ni.
if you're so funny, then why are you on your own tonight
if you're so clever, then why are you on your own tonight
if you're so very entertaining, then why are you on your own tonight
if you're so very good looking why do you sleep on alone tonight
i know because tonight is like any other night, that's why you're on your own tonight, with your triumphs and your charms while they are in eachothers arms, its so easy to laugh, its so easy to hate, it takes strenght to be gentle and kind.
(The Smiths - I know its over)
Ni säger "jag vill försöka förstå dig" och jag räcker ut min hand genom att öppna min mun precis samtidigt som ni stänger av hörselfunktionen. Så få människor lyssnar och lever sig in i samtalet. En kommunikation är en enda rörelse. Äh jag slösar med orden. Fan ta er, era bortskämda jävla äckel som aldrig lyssnat på någon i hela erat liv. Det är därför ni inte kan sjunga. Det är därför ingen älskar er för er personlighet. Den existerar inte. Livet handlar så mycket mer om att lyssna än ni någonsin kommer förstå. Det är helt meningslöst att ens försöka med er. Socialt umgänge är som att dyka efter diamanter i reningsverk. Fan ta mig när jag ger upp.
Mitt i natten finns ingen tröst från andra människor. Kanske därför dras jag hit. Klockan är tre på natten och tankar om vad jag gjort under dagen kryper på. Jag kommer aldrig finna någon tröst vid denna timma. Ändå dras jag hit.
Jag känner mig som på ett rymdskepp långt bortom radiokommunikation. Utan att min överlevnad är hotad. Bara så långt bort från mänskligheten att det kommer dröja åtminstone några timmar innan jag kan prata med någon igen.
Men sen då. När jag väl kommer få prata med någon. I tanken av att meningen med livet är den lilla stunden när man känner förståelse och gemenskap med någon. Allt det där är en dröm. Ett jättelikt "Leap of faith" bra mycket värre än att acceptera gud. Ändå färdas mitt rymdskepp på autopilot mot nästa kommunikationspunkt i universum.
Jag känner ingen gemenskap. Ingen alls. Och ni föraktar mig. Ni föraktar mig för ni tror att jag inte har några känslor. Jag har visst känslor. Bara inte för er. De jag har känslor för vet om det. De behöver inte jaga mig med hundar genom vinternätter. Inte ens när jag flyr från er i meterhög snö förstår ni. Det är personligt. Det är inte jag, det är ni.
if you're so funny, then why are you on your own tonight
if you're so clever, then why are you on your own tonight
if you're so very entertaining, then why are you on your own tonight
if you're so very good looking why do you sleep on alone tonight
i know because tonight is like any other night, that's why you're on your own tonight, with your triumphs and your charms while they are in eachothers arms, its so easy to laugh, its so easy to hate, it takes strenght to be gentle and kind.
(The Smiths - I know its over)
Ni säger "jag vill försöka förstå dig" och jag räcker ut min hand genom att öppna min mun precis samtidigt som ni stänger av hörselfunktionen. Så få människor lyssnar och lever sig in i samtalet. En kommunikation är en enda rörelse. Äh jag slösar med orden. Fan ta er, era bortskämda jävla äckel som aldrig lyssnat på någon i hela erat liv. Det är därför ni inte kan sjunga. Det är därför ingen älskar er för er personlighet. Den existerar inte. Livet handlar så mycket mer om att lyssna än ni någonsin kommer förstå. Det är helt meningslöst att ens försöka med er. Socialt umgänge är som att dyka efter diamanter i reningsverk. Fan ta mig när jag ger upp.
Lägesrapport
(Jonas)
De senaste dagarna har varit mycket bra. Vi har repat en del och skrivit lite nytt. allt känns bra, hjulen snurrar. Annars har vi mest kollat film och tagit det lugnt.
Den nuvarande planen är att spela in 4 låtar för att kunna börja skicka runt så vi kan fixa gigs och andra möjligheter. Men nog om det. Jag känner mig lite fåordig just nu.
Även om jag är glad är jag även ruskigt förbannad. Tyvärr kan jag inte gå in på varför utan att fastna i timlånga debatter med rabiata feministäckel som älskar att klaga på män istället för att försöka uppnå en mer jämnställd värld.
Här kommer iaf tips på två skivor som vanligt. En är mycket bra. Det är Telefon Tel Aviv, sjukt spännande elektronica för att komma från USA. Otroligt talangfullt. (länk: http://open.spotify.com/album/3op1q2wfgvazqkijotgf5i )
andra är en samlingsskiva av jääävligt störd sönderdistad, sönderstyckad elektronik: "Ulver 1993-2003: 1st decade in the machines. länk: Http://open.spotify.com/album/18CuHJbrgkfcl2iXSetMsU
baad news beers var precis som benchwarmers fast med en full billy bob thornton. roligt och pinsamt.
De senaste dagarna har varit mycket bra. Vi har repat en del och skrivit lite nytt. allt känns bra, hjulen snurrar. Annars har vi mest kollat film och tagit det lugnt.
Den nuvarande planen är att spela in 4 låtar för att kunna börja skicka runt så vi kan fixa gigs och andra möjligheter. Men nog om det. Jag känner mig lite fåordig just nu.
Även om jag är glad är jag även ruskigt förbannad. Tyvärr kan jag inte gå in på varför utan att fastna i timlånga debatter med rabiata feministäckel som älskar att klaga på män istället för att försöka uppnå en mer jämnställd värld.
Här kommer iaf tips på två skivor som vanligt. En är mycket bra. Det är Telefon Tel Aviv, sjukt spännande elektronica för att komma från USA. Otroligt talangfullt. (länk: http://open.spotify.com/album/3op1q2wfgvazqkijotgf5i )
andra är en samlingsskiva av jääävligt störd sönderdistad, sönderstyckad elektronik: "Ulver 1993-2003: 1st decade in the machines. länk: Http://open.spotify.com/album/18CuHJbrgkfcl2iXSetMsU
baad news beers var precis som benchwarmers fast med en full billy bob thornton. roligt och pinsamt.
Dagsjournal
Kom just hem för en chillout-paus innan kvällen fortsätter. Jag (jonas) mötte upp John och Andrej i parken, käkade två svettiga burgers på donken och köpte öronpluggar. Det bar sen av till rep där vi testade lite med andrej på bas. Det gick förvånansvärt lätt. Utan att man underskattar den killen så lyckas han överaska med brillians oavsett mentalstatus. Jag hoppas ändå på mer rep i dagarna så man kommer framåt i arbetet. När det går för många dagar mellan repen blir det lätt att man glömmer och tabbar sig och saker tar lite mer tid än de borde.
Shit va trött jag är. Ska kicka-bakåt med lite dålig tv (på datorn)
Och gott folk. Jag har hittat en riktig pärla. Som en blandning av Boards of Canada och Grizzly Bear ljuder fräsha toner av "Minotaur Shock" ett band de flesta borde kolla upp.
Shit va trött jag är. Ska kicka-bakåt med lite dålig tv (på datorn)
Och gott folk. Jag har hittat en riktig pärla. Som en blandning av Boards of Canada och Grizzly Bear ljuder fräsha toner av "Minotaur Shock" ett band de flesta borde kolla upp.
Äta Sova Skita Repetera
Jag ligger på rygg. För naken för åskådare. Solen ligger hårt på min svarta "gardin" och värmen är både skön och outhärdlig. En gräsklippare eller liknande tränger igenom från något hus bort.
Hela tiden känner jag av ett tryck över saker jag borde gjort. Men jag har psykiska spärrar mot att gå till arbetsförmedlingen och liknande. Det är saker som egentligen känns helt irrelevanta för mig. De har ingen funktion i samhället. Så fort man betalar skatt borde man registreras som arbetande. och när man en månad inte gör det borde arbetslöshetspengar komma in automatiskt. Det skulle bespara mig helvetet det innebär att gå till arbetsförmedlingen och bli skrattad i ansiktet när jag säger att jag egentligen inte alls vill lyfta bruna kartonger hela mitt liv, att jag hellre vill sätta mig på huk och skrika tills det inte finns något skrik kvar och sen slå sönder allt runtomkring mig.
Det är dags för vårat land att inse att arbetsförmedlingen inte fyller någon som helst funktion. Ingen kan lura mig att någon, någonsin fått jobb som direkt resultat av att gå dit. De har aldrig motiverat någon till att söka jobb. De är några av vårt samhälles största iglar som sitter och skrattar åt "arbetslösa loosers som tror de kan göra vad de vill" samtidigt som de sörplar i sig surt kaffe med sina kollegor på eftermiddagsfikan. Aldrig någonsin har en arbetsförmedlare rekommenderat en musiker att söka stipendier och hjälp från olika kulturinstitut. Trots att det finns att få. De är okunniga, bittra äckel, utan samhällspatos, den värsta sorten. Som ändå med varje steg hem från jobbet känner att de gjort skillnad i världen.
Att jag inte klarar en så enkel sak som att gå dit och anmäla mig gör att jag i samhällets ögon lätt skulle kunna slussas in i psykvården. Ett självmordsförsök på det här så är det inte många månader kvar tills jag vaknar av lite överasknings HORSE insprutat i min skinka. Vaknar av nålstick, öppnar ögonen, ser pundarn som är intagen i rummet brevid stå och le vid min sängkant samtidigt som jag försvinner bort.
Men jag vägrar se mig själv som svag. Jag vet vilken styrka jag bär på. Det handlar om vilken sten man vill lyfta. För någon vars högsta dröm är att bli världens starkaste man skulle jag påstå att den tyngsta stenen han någonsin lyft var den överlägset lättaste. Jag är inte en person som backar för något svårt eller tungt. Men det ska finnas en belöning. För nog för att livet är fullkomligt meningslöst utifrån sett, så vill jag ha belöning i förstaperson. Även om man inte blir världens starkaste man. Så är inte alla stenar på vägen till den tyngsta särkilt tunga heller. Allt är en del av en helhet. Ett vandrande knippe inspiration.
En dag till skiter jag i mina ärenden, jag går ut i solen med en flaska vatten och fortsätter läsa.
I övrigt är filmen 25th hour en rätt tråkig film. Uppenbart screenad inför folk och ändrad på. Eller bara från början skriven bara av pengar. usha. det gör ont att se skådisar som edward norton och rosario dawson göra sitt bästa efter ett tråkigt manus. Hoppas de fick mycket betalt iaf.
Hela tiden känner jag av ett tryck över saker jag borde gjort. Men jag har psykiska spärrar mot att gå till arbetsförmedlingen och liknande. Det är saker som egentligen känns helt irrelevanta för mig. De har ingen funktion i samhället. Så fort man betalar skatt borde man registreras som arbetande. och när man en månad inte gör det borde arbetslöshetspengar komma in automatiskt. Det skulle bespara mig helvetet det innebär att gå till arbetsförmedlingen och bli skrattad i ansiktet när jag säger att jag egentligen inte alls vill lyfta bruna kartonger hela mitt liv, att jag hellre vill sätta mig på huk och skrika tills det inte finns något skrik kvar och sen slå sönder allt runtomkring mig.
Det är dags för vårat land att inse att arbetsförmedlingen inte fyller någon som helst funktion. Ingen kan lura mig att någon, någonsin fått jobb som direkt resultat av att gå dit. De har aldrig motiverat någon till att söka jobb. De är några av vårt samhälles största iglar som sitter och skrattar åt "arbetslösa loosers som tror de kan göra vad de vill" samtidigt som de sörplar i sig surt kaffe med sina kollegor på eftermiddagsfikan. Aldrig någonsin har en arbetsförmedlare rekommenderat en musiker att söka stipendier och hjälp från olika kulturinstitut. Trots att det finns att få. De är okunniga, bittra äckel, utan samhällspatos, den värsta sorten. Som ändå med varje steg hem från jobbet känner att de gjort skillnad i världen.
Att jag inte klarar en så enkel sak som att gå dit och anmäla mig gör att jag i samhällets ögon lätt skulle kunna slussas in i psykvården. Ett självmordsförsök på det här så är det inte många månader kvar tills jag vaknar av lite överasknings HORSE insprutat i min skinka. Vaknar av nålstick, öppnar ögonen, ser pundarn som är intagen i rummet brevid stå och le vid min sängkant samtidigt som jag försvinner bort.
Men jag vägrar se mig själv som svag. Jag vet vilken styrka jag bär på. Det handlar om vilken sten man vill lyfta. För någon vars högsta dröm är att bli världens starkaste man skulle jag påstå att den tyngsta stenen han någonsin lyft var den överlägset lättaste. Jag är inte en person som backar för något svårt eller tungt. Men det ska finnas en belöning. För nog för att livet är fullkomligt meningslöst utifrån sett, så vill jag ha belöning i förstaperson. Även om man inte blir världens starkaste man. Så är inte alla stenar på vägen till den tyngsta särkilt tunga heller. Allt är en del av en helhet. Ett vandrande knippe inspiration.
En dag till skiter jag i mina ärenden, jag går ut i solen med en flaska vatten och fortsätter läsa.
I övrigt är filmen 25th hour en rätt tråkig film. Uppenbart screenad inför folk och ändrad på. Eller bara från början skriven bara av pengar. usha. det gör ont att se skådisar som edward norton och rosario dawson göra sitt bästa efter ett tråkigt manus. Hoppas de fick mycket betalt iaf.
