Musik lyssnar vi på
Har flugit solo i 3 dagar nu igen. Ingen ponny eller vackra damer vid min dörr. En dörr jag velat spränga om det fanns något på andra sidan. Eller något.
Rötan gjorde paus i slutet av förra veckan. Men det var visst bara en paus. Det känns som jag gråter hela tiden. Liksom tappar andan i någon oidentifierad sorg. Men mina kinder är konstant torra. Jag kommer inte ur sängen. Finns liksom ingen anledning. Jag hatar att känna såhär. Jag har förvandlats till världens tråkigaste gnällspik. Ännu mer ångest över vad någon som läser det här kommer tycka. Vilken självupptagen smörja.
Peace Out, det ordnar sig nog
Jonas
Rötan gjorde paus i slutet av förra veckan. Men det var visst bara en paus. Det känns som jag gråter hela tiden. Liksom tappar andan i någon oidentifierad sorg. Men mina kinder är konstant torra. Jag kommer inte ur sängen. Finns liksom ingen anledning. Jag hatar att känna såhär. Jag har förvandlats till världens tråkigaste gnällspik. Ännu mer ångest över vad någon som läser det här kommer tycka. Vilken självupptagen smörja.
Peace Out, det ordnar sig nog
Jonas
Kommentarer
Postat av: Babsen
Men du uttrycker ju det så himla väl. "Liksom tappar andan i någon oidentifierad sorg." Ibland undrar jag om det man letar efter när man läser är att känna igen sig. Varför skulle man behöva det isåfall?
Hang in there. Visst ordnar det sig. Vist ordnar det sig. Mörkast före ...
Trackback
