Liquor Baby

Om något händer någon som står dig nära. Något denne utsatt sig själv för. Om du då tycker det är jobbigt för dig och klandrar den klantige. Vem fan är du? Hur är naturen av din kärlek när du klandrar istället för att känna medlidande och förståelse.

Varje dag väljer vi. Vi följer en större vilja och naturliga impulser. Vi har styrkor, svagheter, vilja och ovilja. 

Jag är förvirrad. Jag vet inte vart jag är på väg. Men när du klantar dig vet jag att du inte behöver min dömande blick eller besvikna ton. Det gör inget. Det är ok. Det kommer ordna sig.

/Jonas

idag tog frosten mig. långt, långt, ner!
skulle kunna skriva 3000 rader om hur förbannad jag är, men vad skulle det tjäna till? vad skulle det bidra till?
jag är fortfarande bara enbart en bricka i ett spel.
ett enda stort frågetecken!

Så betitlade jag denna spotify playlist jag slängde ihop idag. Lite sådär när hjärtat svider på det fina sättet. Klicka här.

Jag är inte med riktigt. Men nåväl.

Nu blir det mörkt tidigt på kvällarna. Idag fick jag se lite sken in genom fönstret i någon timma innan solen gick ner. I andra delar av världen tänker de aldrig på sånt. Men här i norr är vi så beroende av solsken för att överleva att vi spenderar tid med att prata om det. Ikväll trotsar jag nog mörkret och går en promenad ändå. Kanske tar med min mp3-manick och låter luften smeka mitt ansikte. Jag hoppas det regnar då.

Nya former. Man blir van så lätt. Architekturen runtom mitt hem tråkar ut mig. Kanske behöver jag en film. Ett billigt sätt att drömma mig bort. Mentalt riskfritt. Will Ferrell eller Burt Reynolds. En och en halv timma senare åter påminnd om att jag måste göra något nu, NU! THERE'S NO TIME LIKE THE PRESENT! Rör på påkarna för helvete. Jag har en lysande plan. Konsumera din trötta jävel. KÖR!

Vadå för plan? Jag gör ett aktivt val att göra dig besviken för jag inte gör några aktiva val. Men vem lurar jag då? Vem är snurrig i tredjeperson framför datorn? Jo det är han.

Såja såja. Ingen anledning att vara ledsen. Om du inte ser mig igenom.

/Jonas

Har flugit solo i 3 dagar nu igen. Ingen ponny eller vackra damer vid min dörr. En dörr jag velat spränga om det fanns något på andra sidan. Eller något.

Rötan gjorde paus i slutet av förra veckan. Men det var visst bara en paus. Det känns som jag gråter hela tiden. Liksom tappar andan i någon oidentifierad sorg. Men mina kinder är konstant torra. Jag kommer inte ur sängen. Finns liksom ingen anledning. Jag hatar att känna såhär. Jag har förvandlats till världens tråkigaste gnällspik. Ännu mer ångest över vad någon som läser det här kommer tycka. Vilken självupptagen smörja.

Peace Out, det ordnar sig nog

Jonas

Idag fick jag ett halvtidsjobb som lageransvarig. Helt perfekt. Ska bli gött som fan att kunna klara sitt uppehälle igen. Till slut blev det inga vidare pengar jag behövde låna för att klara mig. Kanske en månads utgifter eller så. Men jag tror jag får igen det från alfakassan sen.

Hursomhelst. Jag har tillfrisknat från min förkylning. Känner mig lite muntrare. Halvtidsjobb på ett skönt ställe. Hur mycket bättre kan det bli?

Till helgen blir det way out west. verkar som att det blir på egen hand. men det är väl nästan bäst så?

/Jonas

Visst finns det något stort och viktigt runt hörnet? Något som inte riktigt är här. När det inte riktigt finns något att se fram emot måste man tänka att det kanske finns något, vad som helst? Det enda som spelar roll nu är hur hoppfull jag är i grund.

"the night is darkest just before the dawn"

Kanske det!

Om en månad kommer kylan, med täckjackor, händer som letar sig ner i fickor, käle, och röda löv som fryser fast i asfalten.


/Jonas

vargen ylar.

Nu har jag blivit sjuk med. Så det borde väl göra att det blir mindre tråkigt att ligga hemma. Många saker hade vart skönt dock. Oförändrat smaksinne, slippa mardrömmar och att man kunde umgås med folk.

*host* *host*

(John)

stegen ut ur dörren, och sen stanna. för att passera?
försök till att skymta något där i dimman som lägger sig allt snabbare.
i min trädgård staplas döda maskiner i rostiga högar.
känslan av att vara påträngd och ljudet av den andning jag trodde på.
kvarglömda sysslor radas upp runt gestalten - pulsen stiger och fotstegen täcks igen av snö.
var det någon som glömde att hoppa av? var det någons tur att dö?
och de flesta samlades in i fotoalbum, som små accessoarer.
små bildtexter skrivna med guldpenna.
chocken kommer snabbare än väntat, den här gången utan en lugn fortsättning.
snabbt var han tillbaks i samma syssla, samma rutin, samma mönster.
dagen efter var likadan, och året föll ner likadant.
städade ur ett rum idag, bara för att pynta det med delikata färger och lampor som värmer vid vinter.
hon sov stilla i sängen, det är ett minne jag minns kraftigt.
hans kropp var som låst när den ändå kröp ur sängen till soffan.
tände den där lampan, påmindes om trygga känslor, tider utan tankar, om du så vill.
vid barnspen speglade radion sin förtjänst via kvällsändningar, lugna röster, lugna samtal.
men kannan med vatten bredvid sängen spilldes ut snabbt. den gamle fann ej någon mer ork.
tills de bytte ut alla hans ägodelar, allt det där som ingen fick rota i.
jag slogs runt i banor av det där samtalet. trodde ej på någon fortsatt fortsättning.
men den fanns väl där, bara det att jag struntade i att hoppa på.
stela fragment och kyla. bara ett enda besök till, det skulle räcka, påstår dem.
jag missade fullständigt essensen av deras ord. och mer därtill. spyfärdig.
ska tiden lyckas svälja ner ännu en natt av iver?
gömde mig i trädgården igen, den här gången i buskarna, väntade mig min moders blick.
fick enbart tillbaks en oförtjänt ogärning och samma illamående.
våra nakna fötter genom det daggiga sommargräset, förhoppningar, vi var satta i spel.
och glömde snabbt av varandra.
trängde in honom i ett hörn av nostalgiska tillbakablickar, ännu mer bortspilld tid.
det fanns ett sug där efter något mer, det där som tappades i farten.
och som utseendet utvecklade sig därefter. har du något vitalt i dig?
kom igen och riv barriären, låt solen skina på. täck ej med din skugga över det som skall bli.
pissa inte på marken jag bygger på.
dö ej på marken jag bygger på.
inte ens efter brutna löften.
du har markerat dina val. hårt som sten. hugget i sten.
jag markerade mina val, redan från början till ditt slut.
sen var det, det här om han som hängde sig i sitt sovrum, och de som följde därtill.
fick du med allt på bild? fick du ner allt med din penna?
den som mödomsfullt spelade in sina minnen på blandband, bara för att ge vidare.
som ett tecken, som ett sista ord i vår enda mening.
där jag sjönk ihop, uppriven, nerriven på marken.
sen därefter jag besökte kalla platser, där mina minnen ej orkar mer, där mina nya minnen ej finns till.
plockar du efter något ur din ficka?
var det värt att blotta det allt du skulle ge?
jag står här fortfarande osäker.
det enda ärliga som vi alla stod emot, något jag plockade upp ur fickan under resans fart.
kallade jag det framgång? då andra såg på, äcklade.
jag fällde ej några tårar på begravningen, inte ens närvarande, trots allas blickar och åsikter om vart jag borde vara.
bara bländad.
signalerna som följd och mitt ursinne till svar.
hur mycket plats har jag kvar?
då jag lät dig dö på min mark, då jag överlät mitt medlidande till svar.


Sover inte så bra återigen. Men jag kan vara lugn just nu, det är mycket att stå i!
Är mysfast i Zach Hill och Christian Scott inatt.
badade tills jag nästan svimmade. vad fan sysslar jag med?