Liquor Baby

(John)

stegen ut ur dörren, och sen stanna. för att passera?
försök till att skymta något där i dimman som lägger sig allt snabbare.
i min trädgård staplas döda maskiner i rostiga högar.
känslan av att vara påträngd och ljudet av den andning jag trodde på.
kvarglömda sysslor radas upp runt gestalten - pulsen stiger och fotstegen täcks igen av snö.
var det någon som glömde att hoppa av? var det någons tur att dö?
och de flesta samlades in i fotoalbum, som små accessoarer.
små bildtexter skrivna med guldpenna.
chocken kommer snabbare än väntat, den här gången utan en lugn fortsättning.
snabbt var han tillbaks i samma syssla, samma rutin, samma mönster.
dagen efter var likadan, och året föll ner likadant.
städade ur ett rum idag, bara för att pynta det med delikata färger och lampor som värmer vid vinter.
hon sov stilla i sängen, det är ett minne jag minns kraftigt.
hans kropp var som låst när den ändå kröp ur sängen till soffan.
tände den där lampan, påmindes om trygga känslor, tider utan tankar, om du så vill.
vid barnspen speglade radion sin förtjänst via kvällsändningar, lugna röster, lugna samtal.
men kannan med vatten bredvid sängen spilldes ut snabbt. den gamle fann ej någon mer ork.
tills de bytte ut alla hans ägodelar, allt det där som ingen fick rota i.
jag slogs runt i banor av det där samtalet. trodde ej på någon fortsatt fortsättning.
men den fanns väl där, bara det att jag struntade i att hoppa på.
stela fragment och kyla. bara ett enda besök till, det skulle räcka, påstår dem.
jag missade fullständigt essensen av deras ord. och mer därtill. spyfärdig.
ska tiden lyckas svälja ner ännu en natt av iver?
gömde mig i trädgården igen, den här gången i buskarna, väntade mig min moders blick.
fick enbart tillbaks en oförtjänt ogärning och samma illamående.
våra nakna fötter genom det daggiga sommargräset, förhoppningar, vi var satta i spel.
och glömde snabbt av varandra.
trängde in honom i ett hörn av nostalgiska tillbakablickar, ännu mer bortspilld tid.
det fanns ett sug där efter något mer, det där som tappades i farten.
och som utseendet utvecklade sig därefter. har du något vitalt i dig?
kom igen och riv barriären, låt solen skina på. täck ej med din skugga över det som skall bli.
pissa inte på marken jag bygger på.
dö ej på marken jag bygger på.
inte ens efter brutna löften.
du har markerat dina val. hårt som sten. hugget i sten.
jag markerade mina val, redan från början till ditt slut.
sen var det, det här om han som hängde sig i sitt sovrum, och de som följde därtill.
fick du med allt på bild? fick du ner allt med din penna?
den som mödomsfullt spelade in sina minnen på blandband, bara för att ge vidare.
som ett tecken, som ett sista ord i vår enda mening.
där jag sjönk ihop, uppriven, nerriven på marken.
sen därefter jag besökte kalla platser, där mina minnen ej orkar mer, där mina nya minnen ej finns till.
plockar du efter något ur din ficka?
var det värt att blotta det allt du skulle ge?
jag står här fortfarande osäker.
det enda ärliga som vi alla stod emot, något jag plockade upp ur fickan under resans fart.
kallade jag det framgång? då andra såg på, äcklade.
jag fällde ej några tårar på begravningen, inte ens närvarande, trots allas blickar och åsikter om vart jag borde vara.
bara bländad.
signalerna som följd och mitt ursinne till svar.
hur mycket plats har jag kvar?
då jag lät dig dö på min mark, då jag överlät mitt medlidande till svar.


Sover inte så bra återigen. Men jag kan vara lugn just nu, det är mycket att stå i!
Är mysfast i Zach Hill och Christian Scott inatt.
badade tills jag nästan svimmade. vad fan sysslar jag med?