Liquor Baby

Senaste veckan har varit rent kaos. Jag är så arg att jag knappt kan tänka klart. Det hela började i fredags då jag fick reda på att föreståndaren för johns replokal vräkt dem och tagit beslag på min gitarr. När jag sen ringde honom, svarade han inte förrens i måndags. då bara för att säga att han tänkte lämna tillbaka den när john betalar för byte av lås. Jag försökte då få honom att förstå att jag inte har med det att göra alls och att han vänligen skulle återlämna min egendom. Och han fortsätter vägra i två dagar till. När han då inte svarar i telefon så gick jag till polisen och anmälde honom för 'egenmäktigt förfarande'.

Idag fick jag ett sms där det stog: "det ligger en gitar här i källaren, kan den va din?" jag svarade och bad honom säga en tid då jag kunde hämta den. men då fick jag inget svar.

Jag förstår verkligen inte hur man kan bete sig såhär. Jag är liksom ledsen genom hela kroppen. Jag orkar inte vara arg. Det är inte i min natur. Jag vill bara tycka om alla. När jag var 13 insåg jag att jag inte kunde hålla på med något fysiskt som största intresse och dröm. Så jag sparade alla mina pengar för att sen köpa en gitarr när jag var 15. Sen dess har musiken varit hela mitt liv och allt jag tänker på. Sen kommer någon och tar min kärlek ifrån mig. Det lämnar ett sånt tomrum i mitt bröst att jag inte kan beskriva det. Mamma försökte säga att det ju faktiskt bara var ett föremål. Men ni kanske förstår att det lika mycket är en symbol.

Mitt mål i livet är att sprida gemenskap och förståelse. Tjuvar och lögnare provar mitt tålamod. Jag hoppas allt det här löser sig. Och att han inte förgiftat mig med sin äckliga närvaro för alltid. Jag skulle bli så besviken om en så liten man fick förstöra mig.

/Jonas