Vinka och le

På morgonen går jag upp och går till jobbet. Rakt emot vad jag vill. Samhället har lyckats lura mig till att det är vad jag måste göra för att överleva. Att det är vad som inte bara förväntas av mig utan vad som behövs för att hålla maskineriet igång. Men det är ju okej ändå. För de har ju lyckats lura mig.

Styret har möjligheten att anstifta lagar. Mina handlingar måste ske innom ramen av lagen. Det är inte nog att jag är instängd i mitt eget huvud för resten av mitt liv. Jag är även instängd i samhället. Och hela helvetet rullar som en snöboll ner för ett berg av tid.

Nu vill de som bestämmer att vi ska sätta upp övervakning överallt. Det kostar för mycket resurser att ha människor på arbetet. Mindre procent av befolkningen ska jobba med att lägga sig i. Det är klart vi måste producera mera. All information ska lagras. Dels vill vi inte förlora eventuell information vid framtida lagövertramp. Och dels blir alla odödliga om hela deras liv är inspelade.

Människan har tänkt tillräckligt länge. Det är dags för oss att släppa de stora frågorna som ställdes för tusentals år sen. Det är dags att göra vad vi blir tillsagda. Och nu är en kontrollaparat billigare att bygga än någonsin. För första gången i historian börjar det bli ekonomiskt hållbart att ha ett totalt överseende kontrollorgan. Äntligen kan vi få släppa illusionen om fria val, kärlek och förståelse och helt inse att vi är maskiner.

Men det är klart, sålänge man har rent mjöl i påsen så gör det väl inget...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0