fram och tillbaka

Allt jag kan göra är att tolka era drag. Jag väljer att se det som jag ser det. Tro det bästa, tro det värsta. I slutändan förstår jag ingenting. Era motiv, er vilja. Jag fattar fan ingenting. Det är ett skämt va? Alla är robotar. Lita inte på någon.

Jag stod och väntade, och mina tankar flöt kring vad som får mig att skifta vikten mellan ben till ben. Jag fokuserade all min energi på att kontrollera mina handlingar. Jag började vanka av och an. Jag iaktog hur mina ögon tvångsmässigt reagerar på allt i omgivningen som rör sig. Just här sträcker jag alltid ut en arm. Ett täcken på att jag är med. Jag kan röra mig. Men jag tänker väl? Jag kände att du var runt hörnet. Ett minne av ett missförstånd. Jag stirrade i asfalten och hörde din röst. Hej min vän.

Alla dör med den kunskap de samlat. Vi samtalar om deras motreaktion. Alla sätt att föra sina idéer vidare. Det är vad vi ger dem. Och vi vill ge något mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0