Filmkväll
Ajjemän, det är lördag. Har dukat upp med några filmer för att spara pengar denna förmodligen fattigaste lördagen i mitt liv på länge.
Startskottet gick för en film sen och jag får därför börja med att stort tacka Johan Lydén för tipset "Five Easy Pieces" som visade sig vara en riktig gammal goding med Jack Nicholson.
Filmen handlar om en herre som verkar vara i mitten av livet. Han är ett riktigt svin mot sin gravida bimbo och man förstår varför. Han är en sån där passionerat opassionerad person som verkar tro på att inte visa kärlek där han inte känner någon. Hans far har blivit sjuk och är okontaktbar och han gör en resa till sitt förflutna för att söka rätsida och avslut.
Det är ett helt makalöst karaktärsporträtt och jag satt och relaterade och hatade honom samtidigt. Allt i relation till hur jag själv är i mina relationer. Helt otroligt bra, och jävligt jobbigt på samma gång.
Nu blir det en film till... Jag återkommer
Drugstore Cowboy har blinkat förbi på skärmen. Inget större intryck. Lite småmysig på sina ställen. Kul att det var bilder från portland... *wink wink*
Kanske ser om den nån gång. Se om jag kan hitta något mer i den. Känner inte att den grep tag om mig alls. Inget av dialogen vädrade något som var nytt för mig heller. Hela grejen verkar handla om en insikt jag kom till själv för några år sen om att livet utan knark är helt oförutsägbart och man mår som man förtjänar och livet med knark får man veta i förväg genom att läsa på flaskan. Big woop, jag går vidare till nästa film.
Allright, klockan är 03.20 och jag har precis kollat klart på en av mina favoritfilmer. Tror det var tredje eller fjärde gången jag såg den nu. Mandomsprovet (The Graduate) med Dustin Hoffman. Den är helt snuskigt bra. Den har allt. Fotot är magiskt, dialogen är magisk. Magi, Magi, Magi. Fast nån gång kommer jag säkert komma över denna uppsjö av filmer jag älskar som handlar om att bryta sig loss från ungdomen bara för att inse att man snart sitter fast i ett skitliv. Eller vad blir räddningen när jag inte längre är där jag är. Men åhå vad fint det är ändå. Sorry om ni inte sett den för då låter det här nog bara som goja. Men fan då måste ni se den.
Mitt race får fortsätta imorgon, nu äre sleepy times.
Peace out
Startskottet gick för en film sen och jag får därför börja med att stort tacka Johan Lydén för tipset "Five Easy Pieces" som visade sig vara en riktig gammal goding med Jack Nicholson.
Filmen handlar om en herre som verkar vara i mitten av livet. Han är ett riktigt svin mot sin gravida bimbo och man förstår varför. Han är en sån där passionerat opassionerad person som verkar tro på att inte visa kärlek där han inte känner någon. Hans far har blivit sjuk och är okontaktbar och han gör en resa till sitt förflutna för att söka rätsida och avslut.
Det är ett helt makalöst karaktärsporträtt och jag satt och relaterade och hatade honom samtidigt. Allt i relation till hur jag själv är i mina relationer. Helt otroligt bra, och jävligt jobbigt på samma gång.
Nu blir det en film till... Jag återkommer
Drugstore Cowboy har blinkat förbi på skärmen. Inget större intryck. Lite småmysig på sina ställen. Kul att det var bilder från portland... *wink wink*
Kanske ser om den nån gång. Se om jag kan hitta något mer i den. Känner inte att den grep tag om mig alls. Inget av dialogen vädrade något som var nytt för mig heller. Hela grejen verkar handla om en insikt jag kom till själv för några år sen om att livet utan knark är helt oförutsägbart och man mår som man förtjänar och livet med knark får man veta i förväg genom att läsa på flaskan. Big woop, jag går vidare till nästa film.
Allright, klockan är 03.20 och jag har precis kollat klart på en av mina favoritfilmer. Tror det var tredje eller fjärde gången jag såg den nu. Mandomsprovet (The Graduate) med Dustin Hoffman. Den är helt snuskigt bra. Den har allt. Fotot är magiskt, dialogen är magisk. Magi, Magi, Magi. Fast nån gång kommer jag säkert komma över denna uppsjö av filmer jag älskar som handlar om att bryta sig loss från ungdomen bara för att inse att man snart sitter fast i ett skitliv. Eller vad blir räddningen när jag inte längre är där jag är. Men åhå vad fint det är ändå. Sorry om ni inte sett den för då låter det här nog bara som goja. Men fan då måste ni se den.
Mitt race får fortsätta imorgon, nu äre sleepy times.
Peace out
Kommentarer
Trackback
