Zen, eller vad ni kallar ondska

Väldigt mycket kultur handlar om hur mycket lättare livet blir när man lär sig ta ansvar för sina egna handlingar. Men varför har vi byggt ett samhälle där alla andra ska ta ansvar för just dina handlingar? Alla ska kollektivt vara varandras förmyndare.

Jag tror det beror på att ni är sånna självrättfärdiga, uttråkade jävla as. Ni har så jävla tråkigt att det enda sättet att få bort fokus från vilka jävla själlösa svarta hål till människor ni är, är att försöka hjälpa andra i nöd. Människor som uppenbart själva satt sig i sina egna situationer. Som aldrig kommer lära sig ta ansvar för någonting tills den dagen de inser att alla är fullkomligt likgiltiga inför allt de har att ta och tillföra världen.

Ni diskuterar alltid efter ett perspektiv där människoliv har värde. Vart ligger er faktagrund för det? Alltid denna desperata utgångspunkt där ni rent rationellt måste ha mening, värde och struktur. Enda anledningen till att ni drömt ihop det där är att ni är fullkomligt livrädda för att allt som existerar kanske bara är ett hav av kaos där ingenting någonsin spelat någon roll för någon, eller något. Är det verkligen så jävla farligt?

Kanske är det dags för många av er att inse att även om livet är lika meningslöst som när någon sitter och bränner tändstickor av ren uttråkning, så kan saker kännas helt ok. Ni behöver inte altruism, religion, samhälle, makt eller vardagsdrama. Kanske behöver ni bara sätta er ner och vara ok med att bara existera. Kanske då kan ni inse vilka äckliga jävla monster ni är som hela tiden sätter er över och ska bestämma över andra människor. Varenda jävla dag i era patetiska liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0