En vänd klack under skrynklig frack

Folk har ihjäl sig. Eller kanske de flesta. Men vissa tar mer drastiska åtgärder. Jag tänkte leva lite. Men det är rätt tråkigt. Man blir sjuk och måste ligga i sängen tills man får leka med de andra barnen. Och ibland får man inte vara med ändå. Fastän man är frisk. Ibland får man inte vara med för man inte vill dö fort. Eller i allmänhet bara tar det lugnt med att dö en stund. Alla barnen vill ha gemenskap, såväl i lycka men mest i misär.

Att ställa sig utanför dödslängtan är att göra sig speciell. Jantelagen i samband med missbruk har lurat mångom Kentor. Man ska inte tro, eller visa att man är något. Ingen ska vara mer speciell än någon annan och inser vi att någon är lite ballare så måste vi prata om hur små vi är i rymden. Att inget vi gör någonsin kommer eka i kosmos.

Men tänk om det gör det. Varenda liten gest ekar i oändlighet. Vad ni trodde var kulturell kuriosa i slutet av 60talet kanske var ett färgglatt krig om evigheten.

Aporna studsar upp och ner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0