Imorgon väntar, släpp fram henne.

som vi sår smakar salt av svetten på din axel
bakom dig vänder vinden och hettan står upp ur jorden
som träden svajar åt andra hållet vid denna tid
villar runt cirklar utan slut och nästa tuva
väntar som stenar i marken på hungriga händer
svagheten låter andra djur beta åt oss
och kriget för att driva jorden lämnar den orkeslös
den fattige stirrar på driften och väntar en sekund extra
men ingen rör sig, varje man står kvar och väntar
trötta på att cirkulera. med en annan slöhet
men så sakta vaggar hon förbi med vatten din fobi
någon uppmaning, någon motivation
krigets fader och uppfinningens moder
den vackra måste vila trots engagemang
tröttnar alla på att bevisa sig
ingen kan visa dig stolt
stanna eller gå
jag tror vi försvinner
kvar är han på jorden, i hettan för föda
till slut är allt till rätt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0