Du var säkert där men ingen såg dig

Raljera, skandera, domdera, hålla låda, genera, belevat. Dina ord som sandpapper mot den känsligaste hud hörnsätter en ängslig gud. Fängslad nu av vad du sagt, aldrig mer osagt. Fan, fan, fan otakt. För lördagkvällen i sanningen i vinets intorkade sura stank ger en dyster eftersmak. Hos smaklökar som börjar vakna till liv efter förgiftningens bedövning väntar söndagens prövning med huvuden i händerna och tryckta bröst. Och inget kan vi lämna osagt då sanningen är livet som inte syns när vi inte är där.

Hej där, här är jag. Snart är jag inte kvar. Snart är det imorgon och dagen efter kan vi gråta över allt vi aldrig hann göra. Sånär på har vi börjat men när ska vi börja?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0