Retrovertigo _\o/_ ogitrevorteR
Få saker kan flytta en tillbaka i tiden lika väl som en skiva man inte lyssnat på aktivt på 7 år. Jag satte precis på Próxima Estación: Esperanza av Manu Chao. Som en tidsmaskin flög jag tillbaka till nån gång 2002-2003 då jag var sjuk konstant, precis som nu och mest satt för mig själv inlåst utan lås i mitt lilla rum hemma hos min mor. Bilder av tiparol-kapslar, Diablo II, gitarrspel med joakim, mina första kvällar på trägårn, förkrökat i knullsofforna i replokalerna vid gamla bergsäterskolan.
Det finns en anledning till att jag kommer ihåg den tiden som ett enda töcken.
Men ja, det var inte meningen att sitta här och bli nostalgisk. Poängen var att det känns som jag ramlat ner i ett litet hål då allt plötsligt blivit som förr. Jag känner mig som en smittobärare mer än människa. Det är omänskligt att vara sjuk så mycket som jag varit nu. Min bror har flera kartor trad som gör det suger i knarktarmen. Jag känner igen allt från då. Är det något kosmiskt på gång? Är existensen uppradad på något sätt som öppnar maskhålen till för några år sedan? Jag kan inte tänka mig något värre än att vakna upp skizofren för några år sen och inse att allt som hänt sen dess varit en lång konstig dröm.
På något sätt har de senaste åren blivit några av de bästa i mitt liv. Varför känns det som någon rycker i mattan jag står på? Schluta mä dä!
Kanske står jag och knackar på någon dörr jag inte vill veta vart den leder. Jag menar, magkänslan brukar ha rätt. Vissa saker ska man inte röra. Vissa vägar ska man inte gå.
Har någon ett tips på huskurer mot förkylningar? Jag har druckit vitaminbrus varje dag och massor av grapejuice. Kanske är det fel på min hamburgerdiet?
Det finns en anledning till att jag kommer ihåg den tiden som ett enda töcken.
Men ja, det var inte meningen att sitta här och bli nostalgisk. Poängen var att det känns som jag ramlat ner i ett litet hål då allt plötsligt blivit som förr. Jag känner mig som en smittobärare mer än människa. Det är omänskligt att vara sjuk så mycket som jag varit nu. Min bror har flera kartor trad som gör det suger i knarktarmen. Jag känner igen allt från då. Är det något kosmiskt på gång? Är existensen uppradad på något sätt som öppnar maskhålen till för några år sedan? Jag kan inte tänka mig något värre än att vakna upp skizofren för några år sen och inse att allt som hänt sen dess varit en lång konstig dröm.
På något sätt har de senaste åren blivit några av de bästa i mitt liv. Varför känns det som någon rycker i mattan jag står på? Schluta mä dä!
Kanske står jag och knackar på någon dörr jag inte vill veta vart den leder. Jag menar, magkänslan brukar ha rätt. Vissa saker ska man inte röra. Vissa vägar ska man inte gå.
Har någon ett tips på huskurer mot förkylningar? Jag har druckit vitaminbrus varje dag och massor av grapejuice. Kanske är det fel på min hamburgerdiet?
Kommentarer
Trackback
