min lilla stuga vid vattnet

Jag undrar vart den ligger och väntar. Där ni vet, där kvällsolen strimlar den trötta genom röken som yr ur munnen. En gång fanns där en gräsmatta. En gång fanns där en familj med en ansvarsfull fader. En fader som aldrig låtit sin bil rosta sönder och sjunka ner i marken bara för att översköljas av vegitation.

Jag hoppas, en dag kan jag vakna på morgonen och mödosamt skotta min väg genom snöns kalla helvete för att kunna ta mig till affären och möta alla äckel jag hatar som tillförser mig med vad jag behöver. Men då kanske bara någon gång i veckan. Sen kan jag vältra mig i mitt ljudlandskap jag byggt. Min egna kokong i erat virrvarr av trådar. En hit och en dit. Men ingen till mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0