Att vara ett fan

Om man är ett fan måste man ha favoritlåtar. Man måste kunna hela texter utantill. Om ett annat fan frågar dig vilken som är din favorit så finns det bara ett, möjligtvis två acceptabla alternativ. Annars får du lätt möta en överlägsen blick eller kanske en verbal sågning av dig som människa. Det räcker aldrig att bara gilla produkten.

Riktiga fans går på en Q&A och frågar en frågar frågor som han tror att konstnären vill höra. En helt perfekt fråga hämtad från något fanet tror att bara han och konstnären förstår. Han går dit med en orealistisk förhoppning om att konstnären ska tycka att han är en ball person.

Fanet skriker efter en B-sida från tre skivor sen och hoppas inte så mycket på att bandet ska spela låten som att någon snygging runtomkring ska hajja till och ragga upp honom/henne. Då vet de båda att allt är rätt. Att de kan gå hem tillsammans och njuta av något som bara de två förstår.

Jag tycker alla de här punkterna kan vara ganska charmiga när de görs med glimten i ögat. Men oftast är det nog inte så. Det är klart människor som tycker om samma saker ska få komma samman. Men kan vi inte lämna elitismen, den överlägsna blicken till någon annan situation?

/Jonas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0