Men ni stannar här, och snackar eran skit

ett sinne som ett svart kärr.
inte en ring på vattnet
en enda vacker avspegling
sålänge ljuset skiner genom träden
som vaktar det eviga lugnet

vackrast är nog kvällen
då världen har en chans
att färga sinnet rosa
av himmelens romans

men nu när ljuset gömt sig
och träden sover djupt
har vattnet glömt de färger
som färgat det förrut.

älvorna som dansar, drömmer långt härifrån

från ett sinne som är svart
och svarar som det ser
hur kan det bli något annat
ni ger det inget mer

/Jonas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0