Färgen rinner av mig snart finns bara svart, vitt och kanske också gråt.

Det går över tills du gifter dig, sa alltid mor. Jag tyckte alltid hon var så osympatisk. Till exempel när jag badat i brännässlor. Jag behövde kylbalsam, inte en livsläxa.

Det finns inget vi, tyvärr. Din rygg är som vackrast på väg ifrån vart jag än är. Ju längre bort destu lenare blir din hy. Den får ett gyllenne skimmer, färdas in genom min fantasi och förvandlas till åtrå. Men du kommer aldrig se hur jag sträcker på mig i min säng. För om du vore här skulle jag se hur ful du är.

Och nu när framtiden börjat dra i den ihoprullade väv som är mitt liv, bleknar färgerna, och jag vill välta mitt stafli. Skriken som ekar i min studio föder skratt hos ett par som röker utanför min dörr. När jag förbannar både världen och min satans idioti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0